"Jisses, vad jag hoppas att Mbemba har fel"
- Det här var sista gången ni såg mig i Sundsvall. Woohoo!
Jisses, vad jag hoppas att han har fel.
3 orsaker till guldet
Gyllene guards
Rudy Mbemba har varit väldigt bra. Men faktum är att hans kompis Brandon McKnight ändå varit klassen bättre. Finalernas MVP.
Gyllene hjärta
Solna bara växte ju större uppgiften blev. Och kapten Leslie Myrthil var serien igenom själva sinnebilden för ett dunkande idrottshjärta.
Gyllene coaching
Dragons försökte spela inside. Försökte spela aggressivt. Försökte... tja, allt. Spelade noll roll. Coachparet Salminen/Bergman hade svar på allt.
Solna Vikings svepte hem den här SM-finalen i tre raka matcher. Jag är lika överraskad som alla andra utanför gänget i det skumpadoftande omklädningsrummet under ena läktaren i Sundsvalls sporthall.
– Jag tror faktiskt att jag själv sa att det här nog blir ett mellanår på upptaktsträffen, säger Solnas guldkapten Leslie Myrthil.
Men det hände något med det här gänget under resans gång. Eller rättare sagt ganska mycket.
Till exempel att en kaxig liten 20-åring vid namn Ruby Mbemba vände hemåt och stannade säsongen ut.
Nä, Mbemba var inte bäst i den tredje finalen. Han var inte ens bäst i sitt eget lag.
Man jag lovar att det var spelaren som det tittades mest på.
Så här är det: Svensk basket lever i en alldeles egen liten pseudovärld långt ifrån folklighet, storpublik och medialt intresse.
Tittarsiffrorna på SVT:s sändningar från de här finalerna har legat runt 50 000. Bara en av tre finaler var utsålda. Och förutom lokalpressen var Expressen den enda tidningen på plats i denna avgörande SM-final.
Det är egentligen inte så konstigt. Att se ett gäng halvhyggligt bollsäkra, förväxta unga män stångas under en korg är oftast inte så lockande.
Det krävs något mer.
Som Rudy Mbemba.
Det är Mbemba som utan att blinka säger att ”Jag ska bli den första svensken i NBA.”
Det är Mbemba som värmer upp i fel kläder och avslutar med att lyfta sina 183 centimeter i en monsterdunk som får publiken att dra efter andan.
Det är Mbemba som när skyttet klickar i stället växlar tempo och gör ett par hiskeliga lay ups.
Det är Mbemba som när publiken skriker ”Håll dig på benen, Rudy!” vänder sig om, greppar sig om ballarna och flinar.
Det är Rudy Mbemba som syns. Älskas. Hatas.
Och därmed en av extremt få svenska spelare som är värd en hel entrépeng på alldeles egen hand.
Jag har ingen aning om Mbemba fixar ett NBA-kontrakt, men om inte så lär han ändå vara förlorad för svensk basket. Eller som lagkamraten Martin Palmblad (lysande i går!) svarar på min fråga när han tror jag får se Mbemba igen i svensk basket:
– När han fyllt 40.
Till sist: Solna vann det här ytterst rättvist. Sundsvall får fortsätta leva med ordet ”Förlorare” instämplat i stadsvapnet.
Det vilar bestämt en förbannelse över den här stan.
Av Tomas Pettersson
tomas.pettersson@expressen.se
Upp
Gå till förstasidan
