Medialt malande

Nej, verksamheten bokmalning som sådan har ingen vacker klang. Att förinta kunskap hör inte hemma på prioriteringslistan. Men kunskap är så klart inte, om man tar av sig de nostalgiska glasögonen, enbart något som återfinns mellan pärmarna på böcker, formerna i vilka kunskaperna uppenbarar sig är mer varierande än så: digitala, muntliga, tidningsmässiga.
Den här senaste veckan har det blivit mycket väsen för – ja, inte ingenting – men ändå något i bibliotekshänseende relativt okomplicerat: återkommande utgallring av bokbeståndet.
Orsaken till den allmänna kalabaliken är braskande uppgifter i en större lokaltidning om att 30 ton av böckerna på Malmö stadsbibliotek har malts ner i år (underförstått att nermalningen i sig skulle vara något märkligt) för att lämna rum för mat och uppträdanden.
Att tidningsuppgifterna och stadsbibliotekarien Elsebeth Tanks siffror – ”kanske kommer 20 ton gallras totalt i år” – inte korresponderar är nog så intressant, men betydligt mer anmärkningsvärt är att samma tidning i går torgförde påståendet om att biblioteket satsar en halv miljon på en reklamkampanj som ska försvara bokmalningen.

Sanningen är att marknadsföringsbudgetens halvmiljon spikades redan i januari – en budget som ska täcka kostnaderna för information om bibliotekets omgörningsplaner (som offentliggjordes på en presskonferens i går) samt uppmärksammande av redan befintliga aktiviteter. Budgeten används inte till att bekosta någon slags snabbt uppkommen moteld.
Bedriver man kampanjjournalistik bör man noggrant studera fakta, och inte ånga på med devisen ”kolla aldrig en bra story för då spricker den” framför ögonen.
På presskonferensen hamnade framtidsvisionerna för Malmö stadsbibliotek, som löper fram till 2012, i skuggan av den medialt tacksamma malningsdebatten. Det är till exempel lätt att sympatisera med Författarcentrum Syds uppmaning till sina medlemmar om att skicka brev till kulturnämnden: ”Jag protesterar mot att Malmö stadsbibliotek mal ner böcker som i stället borde delas ut gratis till Malmöborna.”
Något som säkerligen bekymrar många är hur urvalskriterierna för vilka böcker som gallras bort ser ut, och att den frågan har aktualiserats får nog trots allt anses vara positivt.
Hur är kriterierna utformade? I korthet:
Den facklitteratur som mister sin aktualitet gallras ut, dock ingen skönlitteratur – förutom slitna exemplar. Och om man får tro Elsebeth Tank, som menar att biblioteket även i fortsättningen kommer att köpa in runt
40 000 nya titlar per år, så är det en rimlig förhoppning att det inte i brådrasket sker en drastisk dränering av bokbeståndet.

Anders E Larsson
kultur@kvp.se