Halmbalars klang

CHRISTER JÄRESLÄTT | Landsbygd | Galleri Lilith Waltenberg, Malmö | Till och med 28 juni

Malmöfotografen Christer Järeslätt är dubbelt aktuell just nu, på Kulturen i Lund och Galleri Lilith Waltenberg i Malmö. I Lund visas bilder ur projektet Refricater och i Malmö ges plats för andra delen i trilogin, som dessutom rymmer utställningarna Lebensraum och Pleasantville.
Om övriga delar har ett internationellt anslag klingar Landsbygd svenskt som halmbalar mot klarblå himmel, timrade röda stugor och svartvita kor på gröna ängar. Så är det också den anonyma svenska lantligheten han gestaltar, vyer som är mer allmängiltiga än specifika, möjliga för var och en att göra till sina.
Sättet att närma sig motiven för tanken till danske fotografen Per Bak Jensen, som under våren visat den storslagna utställningen Before the darkness på Dunkers kulturhus i Helsingborg.
Ingen av de två lägger någon särskild vikt vid tiden eller platsen, de undviker sorgfälligt människor och ortsnamn och fokuserar i stället på de rent meditativa aspekterna
i bilderna.
Medan Bak Jensen för in en andlig dimension i sitt berättande, med bilden som ett förlängt självporträtt och den fotografiska akten som en metamorfos med landskapet, behåller Järeslätt ett visst avstånd till det han avbildar. Huset som kan vara vilket hus som helst anas bara, dolt bakom en träddunge på ett snötäckt fält.
Verkstaden med sina två garageportar sluter ögonen mot betraktaren, ser inte rakt på utan viker av just innan man vet säkert. Är den övergiven
eller bara stängd? En verkstad är det hur som helst, på samma vis som den ensamma kon på fältet är ”kon” och solrosen som växer i trädgårdslandet är ”solrosen”.

Stiliserad och framlyft ur sin kontext just genom sin allmängiltighet, ytterligare förstärkt av det tekniska utförandet som fokuserar på
objektet och gör omgivningen diffus och undanglidande.
Precist och målmedvetet och samtidigt eftersinnande och lyhört skapar Järeslätt sina bilder, mellan drömmen och verkligheten.
Det är drömmen om svenskheten bilderna talar om. Barndomsdrömmen och minnet som så gärna förenklar och förhöjer det i grunden krassa till melankoli och saga; inte tio kor utan en enda, ett hus med många fönster men med dörren dold för ögat.

Boel Gerell
kultur@kvp.se