Storslagen flykt

Fremtidens arkitektur er grøn! |  Louisiana, Humlebæk | T o m 4 oktober

Ett grönt band av buskar och träd har liksom virat sig kring en nästintill transparent skyskrapa: ”A green building should look green” säger arkitekten Ken Yeang. Byggnaden, EDITT Tower, är ännu inte uppförd, den är projekterad för Singapore och tronar här på en krispig, datorframställd ritning med fotokvalitet. Sådana finns det gott om på Louisianas stora sommarutställning och vid gud är de så läckra att man skulle vilja bre smör på dem och mumsa i sig.

Fram till år 2011 ska Louisiana visa fyra utställningar på temat "Arkitekturens gränser" - här har vi den andra. På väggen läser jag att städernas befolkning har ökat från att bestå av tio procent av mänskligheten år 1900, till 50 procent år 2007 och år 2050 beräknas 75 procent av oss vara hopträngda i urbana områden.
”Staden” är en av tre sektioner som utställningen mycket pedagogiskt är ordnad i, de andra två är ”Klimat/energi” och ”Materialförnyelse”. Till de olika sektionerna hör fyra laboratorier.
I LAB II visar Foster + Partners Masdar City, en sprillans ny stad tänkt för 50 000 medborgare som arkitektgruppen planerar för Förenade Arabemiraten.
Bostadspolitik, arkitektur och stadsplanering, vad kan vara mer angeläget? Det är inte överdrivet att med darr viska fram ”ödesfråga”. Kuratorn Kjeld Kjeldsen undrar i sitt invigningstal om människan kan lösa det här. Han tror på vår uppfinningsförmåga, han tror nöden gör oss tvungna. 36 inbjudna arkitektbyråer och en uppsjö konstnärer och stadsplanerare har plockat upp handsken. Planera för fika och lunch vid ert besök - utställningen är den informationstätaste jag sett.

United Bottle Project av Instant Architects är ett enkelt, jordnära och mycket imponerande projekt. En PET-flaska till för att leverera vatten i har utformats så att den enkelt kan användas som ”byggkloss” i ett tillfälligt hus. Fyll den med sand eller jord och du har ett hyfsat isolerat boende att använda i till exempel katastrofområden dit också mycket vatten måste forslas. Det är så bra! Varför har vi inte tänkt på det här tidigare? The Moving School har samma anspråkslöshet i idén: en uppsökande skola byggd på flotte som far dit eleverna finns, skapad av arkitekterna Mette Lange och Anders Linnet. Den används redan i Goa.

Synd bara att man inte kan ta hela utställningen på allvar. Hur underbart det här än är så seglar utställningen under falsk flagg. Till största delen stavas den här expositionen eskapism, en eko-eskapism som i bästa fall är något som kan inspirera till lösningar, i värsta fall ytterligare ett sätt att sticka huvudet i sanden. Det är inte hållbarhet som prioriterats i de flesta av projekten utan estetik, bekvämlighet och den typen av sci-fi-excentricitet som arkitekter verkar älska.
Det kan Louisiana med all rätt ägna sig åt - det är en konsthall, men vi bör vara varse de Corbusier-komplex som hämmar och att det här är planer för en privilegierad värld och inte för den miljard som lever i kåkstäder.
”Rooftop farming” innebär vad det heter, att föra upp jord, vatten och näring på taken och odla där. Inte begriper jag hur det kan vara mer hållbart när allt sådant finns av sig självt på marken. För ett tag sedan hörde jag en arkitekt säga på tv att ”ingen använder sina ugnar längre, alla äter ute, vi kan lika gärna använda dem att ha skor i”. En anledning, menade han, att dekonstruera hemmen och kasta om den vanliga ordningen.
Det påminner om LAB III där arkitekten Philippe Rahm har skapat ”Astronomy in the home”. Rahm undersöker i detta tredje laboratorium knutet till avdelningen ”Klimat och energi” möjligheten att bland annat skapa möbler som kan förångas. Han vill ”replace a horizontal way of living with a vertical one…” Sådant tycks mig vara miljögimmicks.
Louisianas fantasifulla och skickliga maskineri har skapat en magisk sommarshow. I denna explosion av uppslag om hur vi arkitektoniskt kan rädda vår art finns både sådant som tröstar och sådant som skrämmer.

Jenny Maria Nilsson
kultur@kvp.se