Kackalorum på slottet

KONST PÅ KRYSS | Samlingsutställning | Sofiero Slott | Till och med 17/5

"Har de höns?” utbrister två kvinnor bredvid mig. Jag berättar att de två burarna med bruna lanthöns är konstverket ”Kackalorum”.
– Vad tycker ni?.
En av dem skrattar och säger:
– Konstnären borde klippa sig och skaffa ett jobb.
Nu är det inte en enda konstnär som skapat ”Kackalorum” utan två: Peter Johansson och Barbro Westling, och såvitt jag vet är de välfriserade.
”Kackalorum” består även av en mekanisk tupp som gal en gång i kvarten, just nu installerad i ett av Sofieros torn. Konstverket, som nog ska ifrågasätta vårt seende, känns mest som ett tokroligt påhitt där konstnärsparet lyckas driva med sig själva och konst, det är väl kul? Men jag lyckas inte skaka av mig känslan av ovärdighet.

Konst på kryss visar textil och skulptur för andra året i rad. Danska och svenska konstnärer plus en fransman visar fem större verk på gräsmattan framför slottet och ett antal verk i slottets rum. Simultant visas en utställning på samma tema i Helsingör.
”And he knows he shouldn’t kill. And he knows he always will” lyder refrängen i den kanadensiska sångerskans Buffy Saint Maries Universal Soldier från 1964. Konstnären Bertil Englert inspirerades av denna och skapade ett verk med samma namn. Det är hedersamt att ”Universal Soldier” visas. Verket ägs av Helsingborgs museum som förvarar det i sina gömmor och således hindrar det från att uppfylla Englerts avsikt: att skulpturen skulle stå ute och rosta sönder i takt med att krig upphör. ”Universal Soldier” är underbar, fylld med samma söta naivism som Saint Maries sång.
Det ska fan vara konstverk utställt på Sofiero. Platsen är en av de vackraste jag vet, kanske är det därför som flera av verken känns otillräckliga och koketterande.
Jag hade gärna sett mer populism – om jag får använda det ordet – med tanke på klientelet som besöker Sofiero. När jag är där verkar de tillresta långt mer intresserade av fotografier av gamle kungen än av utställningen. 

Dock visar Konst på kryss något av den bästa textilkonst jag sett. Marianne Poulsen och Bibbi Lovell deltar med ett antal oemotståndliga gobelänger. Poulsens verk ”Solens Landskap” har en behärskad, mästerlig färgskala, motivet är flyhänt tecknat men med stor tyngd i vävens helhet. Bibbi Lovells textilkonst, bland annat ”Kosmiska renar” och ”Renlycka” knyter ihop hantverksskicklighet och konstnärlig finess. Både Poulsens och Lovells verk rymmer känslan av urgammal tradition: något medeltida, ödesbetonat men som samtidigt försvarar sin plats som nutida relevant konst. Förtjusande att se.

Jenny Maria Nilsson
kultur@kvp.se