Kamp mot tomheten

MAGALI CUNICO | Horror vacui, del 1 | Galleri Lilith Waltenberg, Malmö | Till och med 3/5

Barda är ett land i ett barnprogram, ett filmat rollspel där platsen ”Tomheten” finns från vilken all ondska utgår.
Den som utmanar ondskan tvingas till strid i Tomheten. ”Horror Vacui” är latin och betyder ”skräck för tomrum”, en tes först hörd från Aristoteles, som observerade hur naturen hade en inneboende vilja att fylla ut tomrum.
Malmö fyller nu en lucka då Galleri Lilith Waltenberg öppnar en scen för ung nordisk samtidskonst på Bergsgatan. Premiärutställningen heter just Horror vacui och den svarar konstnär Magali Cunico för.

Galleriet på Bergsgatan har två rum, det ena just nu målat svart för somliga av Cunicos verk.
– Något man säger mig en gallerist bara gör första gången, skojar Waltenberg.
Några har undrat om det dessa dagar är riktigt klokt att öppna galleri. Waltenberg tar det med ro. Efter 30 år som journalist på Sydsvenskan är hon nu gallerist tillsammans med delägarna Björn Åkerman och Per Jonsson.
– Konjunkturerna går upp och ner, det kan också vara bra att börja i en kris. Nu blev det så här och det känns jättespännande.

Waltenberg berättar hur hon först såg Cunicos verk på en elevutställning på Malmö konsthögskola och imponerades. Det är inte svårt att förstå varför, Cunico är en förträfflig konstnär att inleda ett galleris historia med.
Hon råder över den där ovanliga blandningen av typiska metaforer, igenkännliga för många av oss och det mörkt läskiga, ogripbara, en förening som ger ett resultat som känns både härligt populistiskt och svårt – det är förtjusande.
De för utställningen tre aktuella målningarna är utförda på plexiglas, trä och duk, där ljuset faller från olika håll i var och en av dem. Målningen på plexiglas, där ljuset kommer underifrån, utgår från ett fotografi av en dockteater. ”Die Puppe” heter den och är både attraktiv och obehaglig.
– Jag har alltid känt mig dragen till kulisser, teater, till illusionen, säger Magali Cunico.

Hon föddes i Schweiz men började studera i Norge för mer än tio år sedan och är numera verksam i Skåne. Pappersstaden, en annan av hennes målningar, föreställer Dramatens scen, också den målad utifrån en fotografisk förlaga.
Nere till vänster i målningen finns en liten person omgiven av kulisser. Cunico berättar att det då och då känns som om det är hon som är den där människan i en pappersstad – en värld av kulisser:
– Jag tänker ofta på min roll som konstnär, man är utanför och måste konstruera sin egen tillvaro. Ibland vill man vara en del av något, ibland inte.

Jenny Maria Nilsson
kultur@kvp.se