Planer och prototyper

FRÅN PLATS TILL PLATS - Nyförvärv och projekt del  2 | Skissernas Museum i Lund | Till och med 13/4.

"Vad förlorade du?” var en av de fyra frågor som konstnär Esther Shalev-Gerz ställde då hon arbetade fram det offentliga konstverket First Generation.
– Jag förlorade min personliga identitet, svarade en av de 34 inflyttade Fittjabor som deltog i skapandet av verket.
De andra tre frågorna Gerz ställde var: Vad fann du? Vad gav du? Vad fick du?
First Generation är nu ett offentligt permanent konstverk uppfört på Mångkulturellt Centrum i Botkyrka. Gerz, själv född i Litauen, ställde frågorna till första generationens invandrare: en grupp inflyttade norrlänningar (!) och en grupp personer från sådana länder vi vanligtvis förknippar ordet invandrare med – greppet skapar dynamik. Gerz har sedan filmat dessa ”svarare” medan de lyssnar på sina egna inspelade röster. Någon säger ”Jag saknar solen, jag saknar havet också” medan kameran smyger nära, nära. Porer, ögonbryn, iris – brottstycken av människor syns och bitar av deras tankar hörs. First Generation är ett konstverk tillägnat dem som lever i exil.
Smärtan, kampen och dess villkor som på gott och ont tvingar människor att återuppfinna sig själv - det är vackert skildrat.

Skissernas museum i Lund är osvenskt i sin täthet, salarna är fulla med planer och prototyper i alla tänkbara och otänkbara former. ”Att damma allt det här..!” skulle min mamma ha sagt, men myckenheten är förtjusande. Nu visas alltså andra delen av Från plats till plats, historier om tillkomst eller planerande av offentlig konst beställd av Statens konstråd. 33 konstnärer deltar och visar sin process.
Mahmoud ”Hutten” Jaber kom som nioårig flykting från Libanon och inte kunde han då ana att han knappt tio år senare skulle stå som galjonsfigur på Fridhem, Karlshamns miljonprogram, där han också bor. Konstnären Astrid Göransson intresserade sig
för galjonsfigurens symboliska värde och eventuella lyckobringande effekt. Fler av de boende på Fridhem deltog i Göranssons arbete och det röstades fram att just ”Hutten”, då han är hjälpsam, snäll och engagerad, skulle bli förlaga till galjonsfiguren som nu är på plats. Galjonsfiguren förefaller ha haft en gynnsam effekt och de boende menar att områdets status förbättrats sedan verket uppfördes.

Vi tror nog allihop att våra jag är säkra i sina gränser men både Gerz och Göranssons verk visar hur ändrad kontext kräver förändring. Omgivningen har alltid sina villkor och även offentlig konst är dömd till ett ständigt ömsande av skinn. Namngivna män på sockel och nakna, strålande kvinnor står kvar som minnen från tider med andra ideal. Nu gäller brukarperspektiv och många konstnärer som deltar i Från plats till plats vänder sig inte mot det redan upphöjda och synliga utan mot sådant som behöver höjas och ses.
I framtiden kanske vi får se kvinnor på sockel och nakna, strålande män eller är det alltför nyskapande och gränsöverskridande?

Jenny Maria Nilsson
kultur@kvp.se