Petersons massgrav

Marie Peterson, ”utlokaliserad till Ravlunda i Skåne”, före detta litteraturkritiker i DN och ledamot i Svenska Deckarakademin skriver en krönika om deckare i tidskriften Svensk Bokhandel (nr 15/08).
Peterson, som sitter med i Deckarakademins svenska referensgrupp, suckar att hon läst ”majoriteten av årets svenska kriminalromaner” (drygt 70 titlar). Hon skriver vidare: ”Vad kvaliteten beträffar har jag valt omdöme med omsorg och stannar vid följande: obegripligt kass.”

Ingen författare eller titel nämns. Samtliga svenska deckarförfattare år 2008 – från Thomas Bodström till Håkan Nesser, från Jan Mårtenson till Åsa Larsson, från Camilla Läckberg till Arne Dahl, från Sven-Erik Alhem till Johan Theorin, och så vidare – buntas ihop och får betyget obegripligt kassa.
Cirka 70 svenska deckarförfattare avlivas och kastas i den största – och dessutom anonyma – massgraven hittills i svensk deckarkritik. Inga nyanser. Ingen som helst skillnad vad gäller undergenre, stilistik, intrig, miljö- och personskildring.
Det hon skriver i Svensk Bokhandel är en skam för henne som litteraturkritiker. (Till råga på allt sitter Marie Peterson nu och skriver på en egen, ny bok. Är det så här hon vill att den ska bli mottagen?) Det är en ännu större skam för henne som ledamot i Svenska Deckarakademin. Men den största skammen drabbar Deckarakademin. Naturligtvis smittar Marie Petersons dumhet av sig på övriga ledamöter.

Vad krävs – hur mycket eller lite – för att bli invald i Svenska Deckarakademin? Finns det fler ledamöter som är lika – för att välja ”omdöme med omsorg” – obegripligt kassa som Peterson? Och säg, vilken svensk deckarförfattare ska – med en ledamot som hon – kunna vara stolt över att tilldelas Svenska Deckarakademins pris för 2008 års bästa svenska kriminalroman? Eller priset ska kanske inte delas ut i år?

Bengt Eriksson
kultur@kvp.se

Fotnot: Bengt Eriksson fick Svenska Deckarakademins specialpris år 2003 för fackboken Deckarhyllan.