Nordiska stämningar

Nordiska stämningar – Vår tids landskapsfotografi | Arken – museum för modern konst | Ishöj, Danmark | Till och med 14/9

Vad pågår i Finland? Får man i sig lyckade, konceptuella konstinfall via bröstmjölken eller är det på Taideteollinen Korkeakoulu – Helsingfors Universitet för Design och Konst – som det sker?
Där har nämligen fem av de sex medverkande finska konstnärerna i utställningen Nordiska stämningar – Vår tids landskapsfotografi utbildat sig. 24 nordiska konstnärer medverkar och tre av dem är svenskar. Urvalet är gott, ändå spelar finnarna åtminstone idémässigt i en högre liga.
Arkens Museum för modern konst inryms i ett modernistiskt skepp, som likt en strandad val sväljer sina besökare. Den snygga arkitekturen är rätt obönhörlig; medelålders par och skolklasser ser rufsiga och omoderna ut vid de grå betongväggarna.
Konstnären Elina Brotherus sitter på en klippa i ett hav och låter skummet skölja över sina nakna fötter. Hon är sjörå i en fantasy-berättelse, personligen medverkande i de båda verken hon deltar med. Hon är i landskapet och hon är landskapet. I fotot ”Landscapes and escapes” påminner hennes blick om kvinnas blick i Edouard Manets ”Frukost i det gröna”– fast tvärtom – Manet berättar om det civiliserade, Brotherus om det vilda.

I bildserien ”Min väder-dagbok” har Jari Silomäki tagit en bild om dagen sedan år 2001 där han kopplar ihop världen och vädret med Finland och sig själv. Silomäki är ”Sturm und Drang” på finska – det är anspråkslöst och storslaget.
Med vit penna står det skrivet något på varje bild; ”Turku, den dag USA började bomba Afghanistan” eller ”Jag exponerade detta negativ under två timmar, emedan min bror och jag satt på en klippa. Vi drack sprit och talade om förhållanden”. Det är oemotståndligt mänskligt, det är nutida och aktuellt i denna globaliserade värld. Jag älskar hur Silomäki med mjuk röst gör sig till uttolkare och berättare. Positionerad i en avkrok för han bok över stora och små skeenden.

Bra är också, som alltid, svenske Lars Tunbjörk – den mest dokumentära av dokumentärfotografer, den mannen är sin egen genre. Likt ett spöke vandrar han omkring med en utmärkt känsla för tid och periferi. ”Images à la sauvette” är franske
fotografen Henri Cartier-Bressons uttryck. ”Det avgörande ögonblicket” översätts det till men en bättre översättning vore något i stil med ”det flyende ögonblicket”. Cartier-Bresson anspelade på estetik och komposition, Tunbjörks ögonblick fångar det som händer med människorna just vid fototillfället, som i ”Vuxendop i Löttorp”; undran, nyfikenhet och vördnad.
Med risk för att national-romantisera finsk karaktär finner jag Brotherus, Silomäkis och flera av de andra finska verken innerliga och säregna. I deras landskapsfoto ryms en känsla för andra dimensioner som om fotograferna inte räds eller försöker ordna, utan endast omfamnar terrängens hemligheter.

Jenny Maria Nilsson
kultur@kvp.se