Kent Hansson: A-kassan. Var god dröj
A-kassan. Var god dröj.
Det är beskedet som tusentals arbetslösa svenskar får varje dag.
Måste det vara så?
Svaret är naturligtvis NEJ!
De som har drabbats av arbetslöshet ska inte behöva stå med mössan i handen.
För några dagar sen ringde det en person, vi kan kalla honom Mikael, till mig och berättade om sitt ekonomiska helvete.
Han var arbetslös ett par månader i vintras och tvingades gå på Alfakassan. Mikael hade hört att det kunde ta lite tid innan han fick ut sin ersättning.
- På Arbetsförmedlingen sa de till mig att tre veckor inte var någon ovanlig väntetid, säger Mikael.
Det tar betydligt längre tid än så. I tolv veckor har Mikael väntat på pengarna från Alfakassan. Under tiden har han fått låna pengar av anhöriga för att klara hyran och andra utgifter. Mikael har ringt Alfakassan och undrat när pengarna kommer och fått beskedet: "Snart."
Men "snart" tycks innebära evigheter. Mikael har anhöriga som ställt upp för honom så han slipper bli vräkt från sin bostad.
Men vad händer med en person som inte har några anhöriga att vända sig till och när kravbrev efter kravbrev ramlar in i brevlådan?
Mikael är inte ensam om att bli lurad, för det är nämligen vad det handlar om. Ett gigantiskt lurendrejeri där människor utan skyddsnät drabbas hårt.
I fredags hade Aftonbladet en artikel om Kjell Johansson som fick vänta i fyra månader på sina a-kassepengar. Han hade betalt sin a-kasseavgift i 35 år. Chefen för Byggnads a-kassa Gunnar Dahlberg sa i AB-intervjun bland annat "Vi gick från en arbetslöshet på ungefär tre procent i november till 11,8 procent i februari. Men det är bara att beklaga, vi har haft alldeles för långa handläggningstider."
Längst väntetid är det hos Alfakassan där det tar cirka tolv veckor för att få första ersättningen.
Är det här vettigt? Naturligtvis inte. Det handlar om en första klassens skandal. Jag har läst och hört en massa prövande förklaringar till problemen. Kanske borde handläggarna lägga in ett extra kol i stället för att sitta och rulla tummarna. Det finns något som heter tempo och övertid. Om personalen inte räcker till får man väl be de ansvariga cheferna tala klartext till politikerna. Så här får det bara inte fortsätta. Den som blir arbetslös har svårt nog utan att sen behöva riskera vänta på sina pengar i månad efter månad.
Journalisternas a-kassa har en väntetid på tio dagar. Det är en acceptabel väntetid.
Väntetiderna på att få pengar från Alfakassan påminner om förhållanden i flera av de före detta Sovjetstaterna där anställda i statliga verk kan få vänta i månadsvis på löneutbetalningar.
På fredag är det första maj eller stora ljugaredagen som den numera borde kallas. I Malmö ska S-ledaren Mona Sahlin tala. Om inte valborgsfirandet har gått alltför livligt till måste jag bara ta mig till Folkets park för att lyssna på Sahlin. Om hon, mot förmodan, tar upp de skandalöst långa väntetiderna för de arbetslösa, ska jag applådera henne. Men dessvärre lär väl hon, precis som de andra tunga politikerna hålla tyst om det här problemet.
Av Kent Hansson
kent.hansson@kvp.se