Skriv ut Textstorlek:

Johanna Nylander: Stäng av mobilen eller bli spårad

Polismetodsutredningen för "mer rättssäker inhämtning av elektronisk kommunikation i brottsbekämpningen" presenterades i slutet av förra veckan. Liksom flera andra förslag drar utredningen en ordentlig snara kring den personliga integriteten.
Oskyldiga behandlas som brottslingar och förslaget låter polisen lägga beslag på internet- och teleoperatörernas kundregister.
Utredningen vidgar polisens befogenheter från att spåra, bugga och spara mobilsamtal, till att använda påslagna mobiltelefoner för att spåra brottslingar och vittnen.
Oavsett om ett telefonsamtal har gjorts eller inte kommer polisen både kunna spåra en mobil till specifik plats, och utgå från ett område för att hitta personer som befunnit sig där vid en specifik tidpunkt.
Åklagare och undersökningsledare får befogenhet att besluta om telefonavlyssning när det inte finns någon misstänkt, eller när besluten behöver tas snabbt. Domstolsbeslut krävs bara i vissa fall och en integritetsskyddsnämnd kommer att utöva tillsyn. Det innebär att fler än i dagsläget får reda på att de varit övervakade, men om spaningen gäller underrättelseverksamhet är det bara nämnden som blir informerad.

När det gäller mindre brott, som bara leder till bötesstraff, är telefon- och internetoperatörer i dagens läge inte skyldiga att lämna ut abonnemangsuppgifter till polisen. Nu ska det ändras, och i stället för att fokusera på brott där konsekvenserna är värre än böter, kan polisen jaga personer som fildelat en handfull mp3-filer. Operatörernas kundregister blir förlängda polisregister när polisen i princip får obegränsad tillgång till IP-adresser och personuppgifter.
Tillsammans med alla andra lagar som kommit den senaste tiden, borde det vara på plats att ifrågasätta om vi verkligen behöver ännu fler intrång i den personliga integriteten. De spärrar som finns i dag har sina poänger, och det är rätt klokt att internet- och teleoperatörernas register inte är tillgängliga för polisen hur som helst. Likaså är det klokt att påslagna mobiltelefoner inte får användas till att spåra personer utan urskillning, och att domstol ska besluta om större integritetsintrång såsom telefonavlyssning.

FRA-lagen tillåter staten att avlyssna all elektronisk kommunikation som passerar landets gränser. Datalagringsdirektivet ser till att all kommunikationsdata lagras. Ipred-direktivet låter privata intressen få tillgång till personuppgifter.
Polismetodsutredningen tar ännu ett steg, sänker kraven för att tvångsmedel ska kunna användas, spårar mobiltelefoner till geografisk plats och förvandlar internetoperatörernas kundregister till polisens egna att söka i vid minsta lilla brottsmisstanke. Nästa steg är att samköra lagarna, effektivisera och skapa de verktyg som behövs för att hålla koll på var medborgare befinner sig, vilka som kommunicerar vilka och vad som sägs.
Vill vi verkligen ge staten den möjligheten?