Peter J Olsson: 2010-ny era för energipolitiken
Om en och annan champagnekork for iväg med en smäll i natt, så var det nog inte hos kvarvarande antikärnkraftskämpar från 70-talet.
2010 skulle ju kärnkraften vara avvecklad. Allt enligt hur riksdagen efter en socialdemokratisk motion beslöt att tolka det svårtydda resultatet av folkomröstningen i mars 1980.
Tre alternativ hade svenska folket då att välja mellan, inget talade om att fortsätta kärnkraftsutbyggnaden med fler än de då planerade verken. Och resultatet blev därefter, den mest avvecklingsbenägna linje 3 fick näst flest röster, och färre än de mer kärnkraftspositiva linjerna 1 och 2.
Kärnkraftsstriden och folkomröstningen skadade i decennier svensk energipolitik och skapade låsningar och klyftor. Och först nu har en formel hittats inom regeringen. I riksdagen finns ingen enighet. Och trots att avvecklingen flera gånger omprövats och skjutits fram blev egentligen 2010 som slutdatum överspelat, inte genom ett positivt politiskt beslut utan genom att det blev praktiskt omöjligt.
I mellantiden har vi offrat Barsebäcksverket, en förlust som gett Sydsverige en utsatt situation och gjort oss känsliga för produktionsbortfall och kalla vintrar, och därför gett oss fler prischocker på elkraft.
Utveckling av den gamla svenska paradteknologin kärnkraft var faktiskt till stora delar förbjuden. Och därmed valde vi bort en möjlig exportindustri, som nog har en marknad långt efter att bensinbilarna ersatts av vätgas- och eldrivna.
Fast kanske ändras det. Studenter är ofta tidiga i sina yrkesval, vissa har hävdat att man kan förutspå framtidsbranscher genom att se sökandetrycket på olika utbildningar. Och nu vill allt-fler läsa kärnkraftsteknik - enligt färsk statistik. Och de unga teknologerna har rätt. De gör en god bedömning av framtiden.
Förhoppningsvis slutar politiken att sätta käppar i hjulet. För nu ska väl 1980 års olyckliga strid vara lagd till handlingarna. Det är faktiskt ganska länge sedan. Väljarkåren har till stora delar bytts ut; Sverige har en statsminister som var för ung för att få rösta i folkomröstningen. Och han går ändå under året över i den statistiska gruppen "äldre arbetskraft" eftersom han fyller 45.
Det finns gott om sådana som var för unga att rösta 1980 som i dag är farfar eller mormor flera gånger om.
Mycket av kärnkraftens nya vår kommer av debatten om global uppvärmning. Att inte i onödan elda upp fossila bränslen har det länge funnits goda skäl för, men fokus på koldioxiden gör förstås att kärnkraften tillsammans med andra utsläppssnåla energikällor växer i popularitet.
I Danmark är det faktiskt så att detta så länge massivt kärnkraftsskeptiska folk nu ändrat sig, det finns inte längre någon majoritet mot dansk kärnkraft.
Detta har också lett till en diskussion om åter-start - eller i realiteten en nybyggnad - av Barsebäcksverket. Här skulle ett kärnkraftverk avsett för att ge kraft till Köpenhamnsregionen kunna byggas snabbare än om ett helt nytt verk ska uppföras på Själland.
Det kanske är mindre troligt att den idén går i uppfyllelse, men bara att det diskuteras visar hur kärnkraftens image förändrats.
Ingenjörsvetenskapsakademin Iva har drivit ett projekt "Vägval energi" som presenterades i höstas. Iva har bland annat studerat vilket som är det effektivaste och billigaste sättet att få minskade koldioxidutsläpp.
Det är väl ingen överraskning när akademin konstaterar att det i alla fall inte är genom att satsa väldigt mycket på vindkraft. Utbyggnaden kostar tiotals miljarder i subvention utan att ge särskilt mycket, IVA anser därmed att målet för ny vindkraft gott kan halveras.
Skälet är delvis opinionsmässigt: Stora kostnader och ständiga strider om etableringen av de rätt störande vindkraftsparkerna kan annars riskera en backlash hos allmänheten.
Det bästa sättet att minska koldioxidutsläpp är att arbeta med utsläppsrättigheter och andra metoder som sätter ett marknadspris på utsläppen, och som införlivar koldioxidpåverkan i priset.
Men vi behöver också energi. Och då är kärn-kraften den enda storskaliga källa som finns att tillgå. Att offra en eller flera av de orörda älvarna skulle ge ett engångstillskott till den samlade elproduktionen, men kan inte göras ogjort och bör därför inte ske i första taget.
Vi kan spara energi, men det är otroligt att konsumtionen av just el skulle minska.
Till exempel kräver vätgasproduktionen för icke fossildrivna bilar och lastbilar en hel del el.
Längre fram kan man tänka sig att solceller blir billiga och effektiva. Ännu längre fram kanske drömmen om att gå från fissionskraft till fusions-kraft blir verklighet.
Vi måste ha en energipolitik som utgår från verkligheten och från att många alternativ ska släppas fram. Höga säkerhets- och miljökrav ska ställas. Men uppfylls detta ska inte i förväg någon kraftkälla avfärdas eller förbjudas.
Kärnkraften i Sverige svarar för hälften av elproduktionen. Opionionen för fortsatt drift är kompakt. I världen finns ungefär 440 kärnkraftverk, 40 är under uppbyggnad och det planeras för ytterligare 200.
Av Peter J Olsson
peter.j.olsson@kvp.se
Upp
Gå till förstasidan