Debatt: Glöm inte soldaterna i Afghanistan!
I denna sega och djupa lågkonjunktur är det lätt hänt att man fokuserar på angelägenheter inom ens suveräna gränser, men vi får inte glömma bort våra landsmän i Afghanistan som kämpar för, vad vi här hemma tar för givet, fred, frihet och demokrati. Vi menar att de svenska trupperna ska finnas kvar och rustas rätt för sitt svåra uppdrag. Inte dras tillbaka som en del föreslår eftersom det skulle leda till ännu större lidande för Afghanistans befolkning, inte minst kvinnorna, samtidigt som svängrummet för terrororganisationerna skulle öka. En omfördelning av biståndspengar skulle kunna finansiera upprustningen.
Den svenska styrkan, i den FN-sanktionerade, International Security Assistance Force (ISAF) beräknas under 2009 uppgå till cirka 500 personer. Huvuddelen av den svenska truppen fokuserar till den norra delen, Mazar-i-Sharif, för vilken Sverige har ledningsansvar för den regionala enheten för säkerhet och återuppbyggnad. En särskilt viktig del handlar om att förstärka våra insatser för att utbilda och stödja den afghanska armén, så att den på sikt själv kan hantera hotet från regeringsfientliga grupper, säger utrikesminister Carl Bildt.
Dessvärre har det visat sig att terrängen i Afghanistan och framför allt i svenskområdet är nästan en större utmaning än anarkin som talibanerna underhåller. Olyckligtvis är norra Afghanistan hårt drabbat av naturkatastrofer och utsätts i princip årligen av torka, översvämningar, laviner, jordskred och klippras.
Svenska räddningsfordon är inte anpassade efter denna terräng och detta innebär förödande konsekvenser, vilket i värsta fall kan betyda skillnad på liv och död. Smala och dåliga vägar i kombination med svenska tunga och otympliga fordon leder till fler trafikolyckor än eldöverfall. Utöver detta kunde vi i Kvällsposten, den 12 augusti 2009, läsa att svenskarna är tvungna att förlita sig på norsk eller tysk hjälp, eftersom den svenska styrkan inte ens har en egen ambulanshelikopter. Detta ger talibanerna ett strategiskt övertag. Eller om man vänder på det: De svenska trupperna har två fiender att besegra.
Under de senaste månaderna har hotbilden förvärrats i området som svenskarna verkar i. Eldöverfallen har tilltagit och talibaner har avancerat och anses ha tagit makten i ett par områden. För att kunna utföra sitt mandat måste de svenska trupperna ha adekvat utrustning, annars kan de lika bra avsluta sitt uppdrag och återvända till Sverige.
Afghanistan är ett av de länder som får mest bistånd från Sverige, cirka 400 miljoner kronor under 2009. En åtgärd är att satsa en del av dessa pengar på våra soldater och deras utrustning, som är i landet och möter det afghanska folket dagligen och gör en skillnad på plats. I stället för att pengar ska in, ut och passera genom ett antal internationella konton där pengar försvinner på vägen och i värsta fall aldrig bidrar till fred, frihet och demokrati åt det afghanska folket.
Det är svenska medborgares liv, det afghanska folkets framtid och terrorbekämpningen det handlar om. En återupplivning av Vietnamsyndromet undanbedes vänligen men bestämt!
Katarina Ausenius, Islamolog, Malmö
Rickard Wendel, (M), Malmö
Upp
Gå till förstasidan