Jan-Olof Bengtsson: Islands jakt på trygghet

Med de knappa siffrorna 33 mot 28 röstade i går eftermiddag det isländska alltinget ja till att lämna in en medlemsansökan till EU vid utrikesministermötet i Bryssel 27 juli. Två av ledamöterna avstod.
Utrikesminister Carl Bildt lovade islänningarna redan i början av juni att ansökan ska prioriteras under det svenska ordförandeskapet. Men det blir inte frågan om någon harmonisk isländsk promenad in i den europeiska gemenskapen, som beräknas ta två år följt av en folkomröstning. Storbritannien och Nederländerna hotar nämligen med att blockera.

För i kölvattnet av den isländska bankkraschen i fjol höstas och den kapsejsade valutan förlorade uppåt 300000 britter och holländare alla sina besparingar på sina då så lönsamma så kallade "icesave-konton" genom Landsbanki. Nu är dessa konton värdelösa och för detta kräver innehavarna kompensation med stöd av sina respektive regeringar. Annars kan Island och dess 320000 invånare se sig i havet efter att komma med.

Nu är det egentligen inte så mycket själva medlemskapet i EU som hägrar för islänningarna. Nej, även om det lilla stolta öriket redan omfattas av både Schengen och EES-avtalet - som är ett stort steg på vägen - är det valutan som är avgörande. Att helt enkelt kunna begrava den isländska kronan som en avklarad mardröm och tryggt inordna sig i euron i stället. Under resans gång har det faktiskt höjts röster om att Island skulle övergå till den norska kronan(!)

Det stora orosmolnet för islänningarna är så klart vad som ska hända med fisket. Vilka krav kommer Bryssel klampande med? För fisket är ju egentligen den enda sektor i den isländska ekonomin som inte drabbats.

Den isländska vägen mot katastrofen är välkänd. Hur den finansiella avregleringen, börsboomen och den till synes ständigt stärkta isländska kronan sände ut mängder av kaxiga entreprenörer på en global inköpsrunda utan begränsningar. Inlåningsräntan var makalöst hög (ibland uppåt 20 procent) och lockade gigantiska kapitalmängder. Så kom kraschen och Island blev ett av de första offren med mängder av personliga tragedier och konkurser samt en nationalekonomi i närmast fritt fall.
EU-kommissionens ordförande José Manuel Barroso välkomnade alltingets beslut i går.
Det är han inte ensam om att göra.

Av Jan-Olof Bengtsson
jan-olof.bengtsson@kvp.se