Peter J Olsson: Det var inte bättre på 70-talet

Varför är det så provocerande att notera att väldigt mycket har blivit bättre sedan 70-talet? Den frågan var en del av det som avhandlades på den trevliga pratstund jag just hade i en av Visbys svala trädgårdar. Ett av många seminarier och möten i Almedalsveckan.
Det var "smyglansering" av en bok som inte finns tryck och till salu förrän i september, och som därför bara kunde refereras av författarna Theodor Paues och Fabian Wallén. Boken heter Flyt och dess underrubrik "förbättringar i Sverige sedan sjuttiotalet" säger egentligen allt.
Men diskussionen blev livlig - inte minst för att många av deltagarna hade egna minnen och vittnade om dem.
Frågan i inledningen är inte särskilt svårbesvarad. Det finns en uppfattning om att 70-talet var en tid av välstånd och sammanhållning: Offentliga sektorn hade gott om pengar och vår tillvaro var enklare när vi inte jagades av mobiltelefonens signaler eller hetsades av prylgalen "konsumism". Lättförståeligt, men helt osant, kan det konstateras när man tar del av Paues & Wallén.
Både teknisk utveckling och ekonomiska framsteg har gjort livet bra mycket lättare. Medicinsk behandling och sundare livsstilar har gjort att vi faktiskt lever fem- sex-sju år längre nu än då. Samtidigt har avregleringar och liberaliseringar gjort Sverige mycket öppnare och mångskiftande över de senaste decennierna.
70-talet var faktiskt ett bottenårtionde, det vet minsann jag som hade det tvivelaktiga nöjet att växa upp då.
Och det finns alltså åtskilliga politiska slutsatser att dra av detta. Men efter att ha tagit del av delar av den kommande boken så kan jag konstatera att den förtjänar att läsas bara för den underhållning det ger.
Som någon sa, "som Filip och Fredrik, fast underbyggt av fakta"!
Men även i politiken har mycket blivit annorlunda, väsentligt annorlunda än hur det lät på "det radikala" eller till och med "det revolutionära" 70-talet.
I dag sitter en "högerregering" och tampas med en ekonomisk kris, arbetslösheten är rekordhög och stiger. Skatterna har sänkts och om inte en omdaning av systemet, så en viss liberalisering har skett på vissa områden.
Då samlar sig vänsteroppositionens tre partier med Mona Sahlin i spetsen och gör ett utspel som bekymrar sig om att de som sålt miljonlägenheter får betala för mycket ränta på uppskjutna reavinster!
Den kapitalistiska kris vi genomlider har sannerligen ännu inte blivit kapitalismens kris i meningen att socialismen vunnit mark.
I går kväll var det Maud Olofssons (C) tur att hålla partiledartal. Hon leder ett parti som också verkligen förändrats från 70-talets grönvänsterflirt till det liberala Centerparti som gick bra i 2006 års val - just genom att bli mer liberalt.
Vem vet om inte en del av Sveriges liberalisering ligger just i att man genom institutioner som Almedalsveckan öppnat den politiska debatten för många och tvingat ut särintressen i ljuset och därmed fått dem att slipas av i debatt och kamp mot andra intressen.