När politikerna blir beroende av bidrag

Partistödet blir större för vart år som går. En av förklaringarna är att partiernas medlemsantal sjunker snabbt, vilket de glada politikerna raskt kompenserar genom att ta mer skattepengar till partiverksamheten.
Snart är svenska partier helt oberoende av medlemsavgifter och insamlingar från sympatisörer.
Säkert är det ett av skälen till att partiledningarna mindre och mindre "lyssnar på rörelsen".
Inte minst i samband med förra veckans FRA-lag blev det tydligt att alliansens partimedlemmar hade en helt annan syn på saken än regeringen.

Rapport har nu granskat partistödet från stat, landsting och kommuner och det summerar på över en miljard kronor om året, en ökning med 40 procent sedan år 2000. Fyra gånger snabbare än inflationen.
Och då räknar man heller inte med lönerna för politiska sekreterare och lokaler som disponeras av partierna. Och alla vet att antalet politiska tjänstemän ökat explosionsartat. När tidigare även de största riksdagspartierna hade kanske tio handläggare till riksdagsgruppen så har man nu nästan en per riksdagsledamot.
Även i kommuner och landsting har de politiska sekreterarna blivit fler.
Med fler och fler heltidsanställda ger det dessutom dessa ett informationsövertag gentemot de vanliga partiengagerade. I Stockholm finns det helt säkert partiföreningar som domineras av politiskt anställda och hel- eller deltidsarvoderade politiker. Det blir svårare att efter sitt vanliga arbete göra sin röst hörd.
Därmed minskar partiorganisationernas betydelse för partiledningarna. Moderaternas dåvarande högsta tjänstemannaledning, nu båda ministrar, Anders Borg och Sven Otto Littorin drömde i en intervju om att helt avskaffa partimedlemmarna!

Kommunikationen med väljarna skulle ske via medierna, möjligen opinionsmätningar. Hur finansieringen skulle ske sades inte, men nyheten om uppressade partistöd säger väl allt.
Att det gått som det har gått beror mycket på att moderaterna släppt sitt gamla motstånd. Först för att kompensera minskat stöd efter förlustvalet 2002, sedan möjligen för att förverkliga drömmen om att bli oberoende av medlemmar.
Regeringen brukar annars inta en kärv linje när det gäller bidragsberoende och vad sådant gör med mottagarna. Det är på tiden att man drar konsekvenserna av det resonemanget även när det gäller de egna bidragen - de man lever på.

Av Peter J Olsson
peter.j.olsson@kvp.se