PROCESSEN

En morgon väcks du av polisen. De tar din dator, de lösa hårddiskar du har backup på och snokar i din cd-hylla.
Du förstår ingenting, du har ju inte gjort något olagligt. Du har aldrig laddat ner en musikfil du inte har betalt för.
Men det kanske din 13-åriga dotter har gjort, eller kompisarna till din 15-åriga son som var hemma hos er med sina datorer och spelade spel i ett nätverk. Eller en granne som hittat ditt trådlösa nätverk de där första veckorna innan du lärt dig sätta ett lösenord.
Eller så har något bara blivit fel i din internetleverantörs register över IP-adresser och tidpunkter.
Följden blir i alla fall att polisen travar i väg med stora delar av ditt liv: med sparade meddelanden, med alla foton och filmer du tagit av familj och vänner, med adresserna till släkten, med inloggningsuppgifterna till alla hemsidor du besöker.
Samt med dina möjligheter att sköta ekonomin hos din internetbank, med dina deklarationer, med e-biljetterna till semesterresan, vouchern till hotellet och bokföringen till den firma du driver på fritiden. Dess-utom med dina anonyma politiska inlägg och de brev du under meddelarskydd har skrivit till lokaltidningen.
Du är duktigare än de flesta, du har tagit backup på allt viktigt bara en månad tidigare.
Tyvärr tar polisen också den externa hårddisk backupen finns på.
I bästa fall får du tillbaka datorn efter några månader. Men var inte så säker på det.

Du kan alltså komma att straffas enormt hårt för något du inte ens gjort. Och även om du har fått några upphovsrättsskyddade låtar från nätet, är det ett rimligt och proportionerligt straff?
Knappast. Men det är detta som kan inträffa om den skärpning jämfört med tidigare praxis som tingsrätten fastnade för i det nu avgjorda fildelningsmålet i Linköping blir vägledande. Då är villkorligt fängelse med i straffskalan och då kan husrannsakan komma i fråga.
Att ett par miljoner svenskar - de som fildelat - alla får besök av polis är förstås inte möjligt, varför det dessutom blir ett hårt straff som utdelas godtyckligt. Och landets moderata justitieminister Beatrice Ask tycker uppenbarligen att detta är ett steg i rätt riktning. Lite märkligt eftersom landets moderata jurister förr brukade stå upp för rättsstaten och vilja skydda människor från godtyckligt maktmissbruk från myndigheter.
Det är dags att vi börjar reagera på de totalitära anspråken från musik- och filmbranscherna och deras lakejer bland de folkvalda politikerna.

Av Peter J Olsson
peter.j.olsson@kvp.se