Peter J Olsson: Skåne har klarat sig - någorlunda
Men visst är det så att den globala krisen- den värsta sedan 30-talet- klarats någorlunda bra. Och det gäller inte minst Skåne.
I torsdags presenterades i Malmö börshus den trettonde upplagan av årsboken Europaperspektiv, denna gång med forskare just om EU och den globala krisen. I ett pass berättade Pia Kinhult, regionråd (M) med ansvar för regional utveckling, om hur Skåne klarat krisen.
Glädjande var hennes budskap att Skåne tillsammans med Stockholm gått mest helskinnade ur krisen. Krisen har förstås slagit hårt även här, men allt fler tecken finns på att det börjar vända.
Och riktigt besvärligt har det främst varit för nord-
östra Skånes industriorter, där många varit underleverantörer till fordonsindustrin. Och där har det också varit svårare att hitta ersättningsarbeten.
Strukturförändringar är naturliga, menade hon, och kan bereda väg för framtida framgångar. Men snabbheten i nedgången var denna gång extra drabbande. Man gick från ett 2007 som för många företag var det bästa året någonsin till total stiltje.
Och nu ser det alltså bättre ut, om än situationen på Själland är ett orosmoln i vår åtminstone delvis integrerade Öresundsregion.
Optimismen är mindre på den västra stranden än den östra. Och industriproduktionen sjunker i Danmark, medan den börjat öka i Skåne.
Kanske kan den nya danska regeringen lyckas med någon sorts rivstart, men det återstår att se.
Pia Kinhult menade att krisen hade haft den lilla fördelen att alla blivit medvetna om nödvändigheten av samarbete.
Det är sant, lika sant är att kvaliteten på näringspolitiken blir bäst om den är regional. Det är precis som för de flesta företag: Marknaden är lokal, möjligen regional- och global! Egentligen knappast däremellan, utom för mycket speciella produkter.
Sett i den nationella politikens ögon kanske det inte ens är till fördel att det går relativt bra. Det bästa sättet att få till exempel investeringar är att det går riktigt dåligt. Och det är i så fall synd, Skåne och Sydsverige skulle vinna åtskilligt på en kraftfull upprustning av infrastruktur: Järnvägar, vägar och telekommunikation.
Det innebär att vi inte bara behöver regionala politiker som kan sköta en regional utvecklingspolitik på ett bra sätt, de måste också kunna vara kraftfulla gentemot rikspolitikerna.
Om vi klarar oss bra, och helst skulle sköta oss själva, är vi fortfarande i stor omfattning beroende av riktiga beslut i Stockholm. Det kan vi beklaga, men det är den verklighet man måste jobba utifrån.
Av Peter J Olsson
peter.j.olsson@kvp.se
