Peter J Olsson: Fjärrvärme bortom bypolitiken, tack

Twingly bloggsök

Fjärrvärme som teknisk lösning är en succé. Mer än fyra av fem flerfamiljshus är i dag anslutna, och rätt många villor.
Idén att man inte behöver ha tusentals värmepannor utan bara kan ha några få stora anläggningar är resurssnålt, flexibelt och mer miljövänligt. Utsläppen från fjärrvärmen är mycket små, och det gäller också fossil koldioxid.
När fjärrvärmen introducerades var det också ett klart billigare alternativ, vilket bidrog till populariteten. Fram till 1996 fanns också självkostnadsprincipen, men därefter har taxorna stigit. Man har kvar lokala monopol men utan tak för kostnaden, vilket tenderar att driva upp kostnaderna.

Ett annat problem som är tydligt inte minst i Skåne är att det oftast handlar om kommunala nät utan sammankoppling med andra. Vilket till exempel innebär att det kan uppstå lokal överproduktion av energi, som inte kan användas utan bokstavligen spolas ut i Öresund.
En sammankoppling av i dag separerande kommunnät vore ett enkelt sätt att låta idén bakom fjärrvärmen slå igenom. Effektiviteten och hushållningen ökar.
Nyttan blir större.
Det är ungefär som om det fanns skilda telefonnät för varje kommun. De flesta samtal kunde ändå ske, men nyttan av hela nätet skulle vara mycket mindre. Milt talat.
Att koppla samman näten skulle inte minst spara produktionsanläggningar. Kanske behöver man inte bygga nya värmeverk när det finns outnyttjad kapacitet i en grannkommun.

Hur sammanläggning ska ske är mindre betydelsefullt. Det enklaste är förstås att kommunerna samarbetar. Så sker också i flera fall till ömsesidig båtnad och nytta.
Man skulle också kunna tänka sig en roll för Region Skåne som övergripande organ för landskapet.
Fjärrvärme är kanske en infrastrukturell nyttighet som gynnas av att man får ett näst intill Skåneomfattande gemensamt nät. Det skulle inte automatiskt hjälpa mot eventuell överprissättning. För att pressa priser och skapa konsumentmakt är konkurrens ett verksamt medel.

Regeringen har till slut hittat en utredare för så kallad tredjepartstillgång till fjärrvärmenätet. Tyvärr har arbetet dragit ut på tiden så utredningen kommer inte att vara färdig förrän nästa årsskifte. Reformen blir alltså med stor sannolikhet inte av om det rödgröna blocket vinner valet.
Miljöpartiet borde vara lockad av den bättre resursanvändning det skulle ge, men får säkert böja sig för monopolister i S och V.
Med flera leverantörer uppkopplade på fjärrvärmenätet så skulle konsumenten kunna välja, precis som i dag sker för elektricitet.
Om inte staten, som skett med elen, tycker att den prissänkning som konkurrensen ger kan utnyttjas för nya skatter så skulle det ge sänkta fjärrvärmetaxor.
Och dessutom styrning mot lägsta rimliga energiförbrukning och därmed minsta miljö- och klimatpåverkan.

Flera leverantörer skulle dessutom göra det lättare för industrin att koppla in sin spillvärme - också det både en ekonomisk vinst och en fördel för miljön.
Lagreglering av tredjepartsinträde kommer alltså att dröja. Men det är faktiskt fritt fram för de kommuner som i dag äger fjärrvärmeverken att släppa in andra energiproducenter på näten och öppna för konkurrens.
Kommuner bör nämligen agera, inte som en affärsdrivande monopolist, utan för vad som är bäst för medborgarna.
Och även om fjärrvärme kan synas vara en mycket teknisk och grå fråga, så är det ändå något som betyder en hel del både för människornas plånböcker och för miljön.

Av Peter J Olsson
peter.j.olsson@kvp.se