Alla blir inte rika, men kanske lyckliga

Jag hade förmånen att mycket av min skoltid växa upp i Värnamo, en del av landet där småföretagande och affärsverksamhet aldrig kom ur modet när efterkrigstidens Sverige gick åt ett annat håll.
Smålänningen Mats Svegfors påpekade en gång att Sverige kom ur två traditioner:
En från självägande jordbrukare, småbönder, mindre skogsägare och egenföretagare. En från brukssamhällen med sin uppdelning mellan rika makthavare och arbetare och från de stora jordagodsen med arrendatorer och statare.
Det moderna Sverige byggdes från första världskriget till 1970 framför allt på den senare traditionen, det som blev folkhemmet. Det hade många goda sidor, men man kan med Svegfors undra vad som hänt om den andra mer individualistiska traditionen fått vara med den också.

Nå, man kan ju till exempel titta på Värnamo-Gnosjöområdet för att få en liten aning.
Där var det som sagt aldrig urmodigt att driva ett eget företag, det sågs som ganska naturligt. Och de gällde även de som arbetade på de lite större företag som ändå fanns.
Det officiella Sverige gillade nog storföretag, men var inte riktigt så förtjusta i företagare, om de inte hette Wallenberg. Vanligt folk skulle helst vara anställda.
Arbetsgivarföreningen lyckades ju så sent som på 70-talet väcka en storm av protester när de valde att sätta rubriken "Satsa på dig själv" på en kampanj för att få 9:or att fundera över sitt gymnasieval.
Kanske stöter det även i dag någon när Kvällsposten i dag i ett antal artiklar signerade Lars Klint skildrar några sydsvenska entreprenörer som lyckats, som byggt upp verksamheter - och tjänat lassvis med pengar.

Man anklagas så lätt för att glömma förlorarna, de som inte nådde ända fram, de med misslyckade affärsidéer eller skurkaktiga kompanjoner som la krokben för dem.
Och det är förstås ingen garanti att man lyckas för att man jobbar hårt och har goda idéer. Även de som till slut blir de riktigt framgångsrika har ofta gått på pumpen en eller två gånger. Men kommit igen.
Efter att ha lämnat Värnamo för studier i Lund sommarjobbade jag på Tetrapak. Där arbetade jag i samma lag som en man som vårdade minnet av Ruben Rausing, företagets grundare. Han ville också starta företag, och hade gjort det ett par gånger, men måste varje gång komma tillbaka till jobbet och tjäna ihop pengar till nästa försök. Jag vet inte om han någonsin lyckades, men jag kände igen attityden från den småländska Gnosjöandan.
Det är bra för alla om så många som möjligt klarar att skapa företag, speciellt om de lyckas växa så att de ger arbete och välstånd åt fler än ägaren.
Men för att få företag att bli riktigt stora så måste det finnas en uppmuntrande kultur för företagande.

Alla som väljer att starta eget växer inte till ett storföretag, eller har ens någon annan ambition än att vara sin egen chef och själv bestämma över arbetsvillkoren.
Men ju fler som försörjer sig som egenföretagare, desto större chans är att några lyfter.
Kulturen är viktig, de personliga egenskaperna med arbetsamhet, energi, envishet och kreativitet bedöms av de intervjuade entreprenörerna som nästan nödvändiga. Men det finns en mängd reformer som vi kan göra för att underlätta företagande.
Det enkla är att staten inte ska beskatta småföretag till döds eller ålägga dem byråkratiska uppgifter som tynger ner dem.
Sedan kan skolan bättre än i dag behandla entreprenörskap som något naturligt. Och det fungerar ofta med nyföretagarcentrum, "växthus" och inkubatorer för nya företag.
Om man bara bestämmer sig politiskt kan Sverige välja att lyfta fram just småbrukar-, småföretagartraditionen i vår historia.

Att den trots allt lever är tydligt inte bara i Gnosjötrakten.
En bekant till mig meddelade härom veckan att han skulle ta tjänstledigt från sitt vanliga jobb i ett halvår, flytta till ett Medelhavsland och satsa på en affärsidé han hade.
Jag skulle väl tro att han efter det halvåret antingen har starten på en framgångsrik egen verksamhet, eller kan ta ett halvårs semester, eller är tvungen att åka hem och jobba så mycket övertid det bara går för att spara ihop till nästa projekt.
Alla företagare blir inte rika, men de kanske blir lyckligare och friare än om de arbetade för någon annan.
Se även sidorna 12- 15

Av Peter J Olsson
peter.j.olsson@kvp.se