Moderata kvoteringspartiet
Partisekreterare Per Schlingmann som i utspelet fått mången kvinnlig väljare och egna förtroendevalda att krevera av ilska, menar att partiet inte längre ska fokusera på en individorienterad samhällsanalys utan i stället titta på de strukturella problemen. Och som således behöver strukturella lösningar.
Därför menar Schlingmann, lite diffust hotfullt, att lagstiftning som reglerar könsfördelningen i bolagsstyrelserna inte ska uteslutas.
Förslaget är vrickat på flera sätt. Staten ska så klart inte tala om för den privata ägaren av bolaget vilka människor som ska, och inte ska, sitta i styrelsen. Om det inte ingår i planen mot ett första smygande steg bort från äganderätt till förstatligande, vill säga?
Så är det naturligtvis inte. Men fokuseringen på ett fåtal kvinnor inkvoterade till styrelsestolar är inget annat än ett uttryck för förträfflighetens bedrägliga självbild och står i sin litenhet bara för futtig symbolhysteri.
Men det mest allvarliga i Schlingmanns aviserade pistbyte är så klart att en individs unika meriter hux flux förminskas till att bli en fråga om kön. Och som därmed går stick i stäv med den basala och liberala uppfattningen i vilket frihetsbejakande parti som helst - nämligen att könet inte ska spela någon roll. Rätten att vara sig själv. Att individ går före kollektiv och grupp!
Den läsvärda jämställdhetsdebattören Maria Ludvigsson skriver att när vänstern reflexmässigt förespråkar styrelsekvotering är det logiskt eftersom man tror att politiker och stat är bättre företagare än företagare och ägare. Men när en liberal politiker gör det samma blir det obegripligt eftersom liberalen ju tror på den fria ekonomins förmåga att utvisa vem som har en lönsam styrelse eller inte. Således haltar Schlingmanns resonemang - i ett liberalt perspektiv - högst betänkligt.
Könskvotering kan på pappret visserligen innebära att man avskaffar en orättvisa. Men bruten mot verkligheten blir konsekvensen att den ersätts av en annan. Och där den drabbade och överkörda individen med sitt felaktiga kön inte kan göra ett jota.
Under partiledardebatten i Agenda i söndags var statsminister Fredrik Reinfeldt också synbart störd över sin partisekreterares kvoteringsfunderingar och nästan mumlade att det inte var aktuellt med något lagförslag.
Tack och lov verkar försöksballongen från moderata kvoteringspartiet bara bli en dagslända.
Av Jan-Olof Bengtsson
jan-olof.bengtsson@kvp.se
Upp
Gå till förstasidan