Skriv ut Textstorlek:

Sökes: Opposition i Ryssland

Valet i Ryssland är förbi och precis som alla förutspått vann Enade Ryssland, det parti som Putin var med och grundade. Namnet återspeglar en viktig faktor för ryssarna, ett starkt och enat Ryssland som de kan vara stolta över, och känslan av att Ryssland blivit starkare under Putins tid är påtaglig.
En medelklass har börjat växa fram i storstäderna och även om pensionerna är så låga att de inte ens räcker till mat för dagen så betalas de numera ut. Dessa reformer innebär för många en märkbar skillnad. Det lilla som gjorts för att man inte behöver gå hungrig röstar man inte bort, därav fick Putins parti egen majoritet i Duman.

Inget av de partier som kallar sig oppositionella i Ryssland kom i närheten av spärren på sju procent. Till en viss del beror detta på de regler som försvårar för partier att bryta sig igenom. Till exempel så behöver ett parti en miljon namnunderskrifter för att kunna delta. All nationell medierna kontrolleras av statliga bolag vilket leder till att information som ska spridas väljs med statlig omsorg och oppositionen har svårare att träda fram. Men fortfarande finns en opposition som har både ekonomiska och mediala förutsättningar, var var de i detta val?
Är deras frånvaro ett bevis för regimens förtryck eller är det så att det är mer förmånligt att prata demokrati än att faktiskt genomföra den.
Med en bakgrund som schackmästare och en aggressiv retorik har Garri Kasparov fått internationell uppmärksamhet som oppositionsledare. Han kritiserar regimen och kräver demokrati i Ryssland. Men i ärlighetens namn så känner få ryssar igen sig i hans verklighetsbeskrivning. Det faktum att han samarbetar med Mikhail Kasyanov, tidigare premiärminister (00-04) som mest av allt är känd för en mutskandal ger inte mer trovärdighet i de ryska hemmen.

Tittar man vidare på de ryska oppositionspartierna så hittar man Union of Right Forces (SPS), ett konservativt marknadsliberalt parti. SPS hade stor framgång när det bildades, men efter att det kommit fram att grundaren Tjubais kommit över större delen av den ryska energisektorn och tjänat miljarder så rasade stödet för partiet. De har sedan dess, trots att de bytt partiledare, legat stadigt på runt två procent.
Problemet för alla ryska oppositionspartierna är att de verkar söka stöd för sin politik i väst och inte i Ryssland. Fokus ligger inte på de vardagliga problem som väljare möter utan snarare på ordet ”demokrati”. Även den korruption som präglar regeringspartierna har smittat av sig på oppositionen och en det finns en märkbar del politiker som utnyttjar det pengaflöde man kan få om man arbetar med demokratiutveckling. Att oppositionen tar emot pengar från utlandet retar många och uppmärksammas ofta i medierna. När jag träffade Nikita Belych, partiledare för SPS, i Moskva förra sommaren tog han upp detta problem.

Frågan är om det är regimens förtryck eller strategisk korruption som jagat i väg oppositionen från arenan, kanske är det en blandning. Hur somhelst är Putins makt starkare än någonsin och någon eller något har lyckats tillintetgöra all opposition värd namnet. Trots att detta var första gången jag skulle få rösta i ett ryskt val så stannade jag hemma, det finns helt enkelt ingenstans att lägga en röst för demokrati.

Rola Brentlin
Krönikör
www.brentlin.blogspot.com