Påsken, religionen och fotbollen

Våren stannar enligt prognoserna upp några dagar, efter en varm marsmånad tar värmen påskledigt och temperaturen sjunker några dagar.
Årstidernas skillnader är en av de stommar som vi bygger våra liv på, i det fallet naturgivet. På detta lagras mer socialt skapade förlopp.
Allt bidrar till att ge dagarnas och årens gång både omväxling och en återkomst till det trygga och igenkännbara.
Traditioner och tidsbundna aktiviteter bidrar till ett bättre liv. Vissa är familjens egna, andra involverar hela eller stora delar av samhället.

Allt vävs samman oavsett ursprung och egentligt syfte. Så samsas denna påskhelg de skånska konstrundorna, allsvenskans sedan länge inväntade premiär med familjefester och orgier i äggätande med kyrkornas på en gång tragiska och hoppingivande mysteriespel om Guds död för att sona människornas synder.
Allsvenskan har det senaste decenniet återtagit lite av sin forna ställning i det svenska folkhemmet. Och nu är den alltså i gång. Drygt femtusen såg i går Trelleborgs FF hemma spela oavgjort mot Göteborg. I dag möter Malmö FF på bortaplan förra årets vinnare Elfsborg, och i morgon går Kalmar och Helsingborg i elden för första gången i år.
En lek? Javisst, men också det en institution som kan räknas till samhällsbyggets viktigare stöttepelare. Samhörighetskänsla, spänning och också här en årstidernas rytm som bidrar till civilisation och ett gott liv.

Som så mycket annat med positiv effekt så rymmer förstås även fotbollsengagemang till fröet till urartning. Senaste månaderna har återigen läktarvåld och huliganism stuckit upp i den europeiska fotbollen. Självfallet måste ansvariga ta itu med de tendenserna innan det växer till samma problem som för 15-20 år sedan. Men det ska säkert gå – man kan ju bygga på erfarenheter från den tiden.
Den svenska påsken är förstås lika med den kristna påsken. Fortfarande är det den som styr arbetstider, helgen och det mesta av våra påsktraditioner. Även om det väl är talande att man ser mer av fastlagsbullar än av fastans mer asketiska tradition.

Men att Sverige, liksom Europa – för att anknyta till en aktuell diskussion, bygger på kristen tradition och kristna värdenormer är alldeles tydligt. Det är ett historiskt och kulturellt faktum.
Sverige är också i dag ett för varje år allt mer mångfacetterat samhälle. Andra religioner har vuxit sig starka, nya traditioner har förts in i landet.
Det är alldeles säkert något som kan hanteras, nog kan olika religioner, kulturyttringar och traditioner samsas utmärkt i vårt svenska samhälle. Nyckelorden heter tolerans och respekt.

Märkligt nog verkar intoleransen till viss del ha flyttat från religionerna till de programmatiskt icke-religiösa. Och som verkar ha ett förvånande inflytande. I dagarna har nyheten att hotellkedjan Scandic förbjudit de traditionella, skänkta biblarna på hotellrummen. Anledningen var att en medlem av det ateistiska förbundet Humanisterna klagat över att han kände sig ”kränkt”.
Och då böjer sig Scandic – som ändå stått på sig i skället mot att de erbjuder ”erotisk film” på betalkanal – genast. Humanisterna har 3000 medlemmar, vilket är mindre än vad som en vanlig vecka besöker bara svenska kyrkans gudstjänster i Malmö.
Kanske beror reaktionen på att den ”kränkte” humanisten dessutom förklarade att det säkert var stötande för muslimer och människor med andra religioner. Men den är uppenbart falsk.

Det som förvånar en inflyttad muslim är snarare att sekulariseringen gått över i någon sorts antireligiös aktivism: Politiker skäller på religiösa friskolor, ateistiska aktivister klagar på skolavslutningar i kyrkolokaler, och nu alltså på att donerade biblar får finnas på hotellrum.
Frågan är om inte den typen av aktivism i det närmaste står i samma relation till tolerans och respekt som huliganism till fotbollsintresse.
Påsken är kristen, men nog skulle alla – såväl kristna, fotbollsfans, konstköpare, ateister, muslimer som hotellägare – kunna tillönskas en god helgfrid och ett hopp om ömsesidig tolerans.
Så Glad påsk!

Av Peter J Olsson
peter.j.olsson@kvp.se