Bryr sig regeringen om Skåne?
Trycket på kollektivtrafiken tilltar, Skånetrafiken räknar med en fördubbling av antalet resenärer under de närmaste tio åren. När nu Skåne dessutom dragit hem stora forskningsanläggningar, såsom ESS och MAX IV, innebär det ett lyft för regionen med många nya jobbtillfällen samtidigt som behovet av kommunikationer växer.
Mot behoven av ökade kommunikationer står de klimatförändringar som nu är ett faktum och där vi vet att transporter är en av de värsta miljöbovarna. En hållbar samhällsutveckling kräver således att kapaciteten för transporter på järnväg ökar så att person- och godstrafik kan växla över från väg till räls. Då räcker dagens spår inte till, Skåne behöver ytterligare järnvägsinvesteringar.
Under våren kommer regeringen att fastställa hur de statliga pengarna i infrastrukturplanen ska distribueras. Trots Skånes stora tillväxtpotential väntas regeringen föreslå att Skåne får knappt hälften av våra uppskattade behov. Det innebär betydligt mindre än under förra planperioden och dessutom en lägre tilldelning per invånare jämfört med landet i stort. Som om inte det vore nog har skåningarna de senaste åren dessutom bidragit mer än invånarna i andra landsändar till att medfinansiera den statliga infrastrukturen med regionala skattepengar, ett exempel är Citytunneln.
Vi blir tilldelade mindre pengar samtidigt som behoven ökar och vi betalar mer själva. Hur går det ihop? Det är inte utan att jag undrar om Skåne gjort sig själv en björntjänst genom att så generöst öppna plånboken. Är det kanske av den orsaken som regeringen inte tycker sig behöva satsa på skånsk infrastruktur?
Staten ska finansiera statlig infrastruktur – det kan inte upprepas för många gånger. Trots det har regionala skattepengar allt för ofta använts för att projekt överhuvudtaget ska komma till stånd. Statens anslag till infrastrukturen måste därför öka betydligt.
Regeringen slår sig ofta på bröstet i klimatdebatten. Som alltid skramlar tomma tunnor mest, vilket alliansregeringen visar genom att konsekvent prioritera asfalt framför järnväg. I Skåne innebär det att flera betydande järnvägssatsningar faller bort, vilket i sin tur för med sig att Citytunnelns fulla kapacitet inte på långt när kommer utnyttjas. Detta håller inte.
Skånes utvecklingspotential slösas bort samtidigt som regeringen åter visar att man inte är beredd till djupgående samhällsförändringar för att bemöta klimathotet. Frågan är vad Region Skånes företrädare, den borgliga femklövern med Moderaterna i spetsen, gör åt saken? De måste ligga på sina partikollegor i Rosenbad betydligt hårdare; blir den föreslagna anslagsfördelningen verklighet innebär det en katastrof för Skånes utveckling som inte enbart kan lastas alliansen på riksplan.
Det behövs mer statliga pengar till den skånska infrastrukturen. Först då kan ordentliga investeringar i spårbunden trafik genomföras vilket krävs både för att knyta samman den skånska arbetsmarknaden och för miljöns skull.
Christine Axelsson (S)
Regionråd i opposition
Region Skåne
