Irlands EU-rysare

DUBLIN. Värmlänningen Hans Nilsson står och delar ut nejfoldrar framför de exklusiva modebutikerna på Grafton street.
- Titta, jag har junilistans tröja, under den här röda, säger han glatt.
Då syftar han på den röda t-shirten från Coir, en av nejsidans kampanjorganisationer. Den har en katolsk värdegrund och hotar med att aborter, dödshjälp, prostitution och knark blir lagliga på Irland om det blir ett ja till Lissabonfördraget i dagens folkomröstning.
Dock, förvånande nog, inte jordens undergång.
Inför folkomröstningar tenderar kampanjer att komma många mil från själva sakfrågan.
Hans Nilsson resonerar att "ett nej är ju ett nej" och då spelar det inte någon roll vem kampanjavsändaren är. Han har just delat ut flygblad för en annan nejorganisation: Libertas. Och det är affärsmannen Declan Ganleys skapelse och hans pengar till Libertas som verkligen skakat om det irländska politiska ja-etablissemanget.
Ja-sidan hade länge ett stort övertag, men i förra veckan kom en opinionsmätning som en iskall frostnatt i juni; plötsligt ledde nejlägret.
Vad sker om Irland, ännu en gång, chockar Europa och röstar nej till ett EU-fördrag?
Budskapet från Bryssel har varit tydligt; det finns ingen "plan B", eller snarare plan "C". Lissabonfördraget är i realiteten just plan B, en osminkad variant av den EU-konstitution som sänktes av franska folket 2005.
Regnet hänger i luften. I gatukorsningen vid Trinity College står Stein Ramstad och kampanjar för ja-organisationen The Irish Alliance for Europe. Hemma i Norge är han engagerad i den norska pro-EU-rörelsen Europeisk Ungdom.
- Jag tror att Lissabonfördraget gör EU betydligt bättre. Och det blir svårare för Norge att stå utanför då möjligheter till lobbying minskar, säger Stein Ramstad.

Fransmännen är rejält nervösa, de tar ju över EU:s ordförandeklubba 1 juli, och har betydligt grandiosare planer än att tvingas plocka upp skärvorna från en krossad Lissabontallrik.
Det väckte uppståndelse när den franske utrikesministern Bernard Kouchner talade klarspråk om att Irland faktiskt tjänat mer än övriga EU-länder på sitt medlemskap; ja att irländarna underförstått inte förstod sitt eget bästa.
Kouchners uttalande, Hans Nilssons och Stein Ramstads kampanjjobb här i Dublin är bara några exempel på att den irländska folkomröstningen angår hela EU - och Norge!
Liksom att den även angår Kroatien och Turkiet. Ett nej till Lissabonfördraget kommer definitivt att fördröja all utvidgning.

Irland är det enda av de 27 medlemsländerna som folkomröstar. Ungefär 3 miljoner är röstberättigade och låt oss anta att valdeltagandet med irländska mått blir högt dvs 50 procent. Det innebär 1,5 miljoner röster som troligen fördelar sig någorlunda jämnt mellan ja och nej. Kanske kan Lissabonfördragets vara eller icke vara avgöras av några tiotusentals röster i dag. Deras rösthandling påverkar framtiden för minst 500 miljoner andra européer.
Tala om minoritetsvälde!
Jag respekterar givetvis irländarnas rätt att folkomrösta, tycker bara att de sakligt borde rösta ja då deras liv med Lissabonfördraget inte kommer att förändras speciellt dramatiskt. Jorden går inte under och Irland omfattas redan i dag av flera undantag i EU-samarbetet.
Mer än vartannat EU-land har nu godkänt fördraget; i går var det Finlands tur. Sverige väntas göra det först någon gång i höst.
Varför så segt, varför denna svenska senfärdighet, EU-minister Cecilia Malmström? Förstår inte regeringen att ett Lissabonfördrag i hamn gör det svenska EU-ordförandeskapet nästa år så mycket enklare?
Vi ska inte överskatta Sverige som föregångsland. Men kanske hade den irländska ja-sidan kunnat hänvisa till detta EU-skeptiska, euro-lösa och neutrala kungadöme i norr, där Ryanair landar, och som faktiskt godkänt fördraget.
Det argumentet kunde nu inte ja-sidan använda inför dagens stenhårda val. Junilistans Hans Nilsson förstår dock att varje röst är viktig.

Av Eric Erfors
eric.erfors@expressen.se