Riktiga byggnader

ARKITEKTURDEBATT i samband med utställningen Lunds saknade byggnader på Skissernas Museum. | Medverkande: Bengt Aronsson – stadsarkitekt Lunds kommun, Lars Lavesson – projektdirektör Lunds universitet, Marco Pusterla – arkitekt vid Fojab, Jonas Olsson – arkitekt vid White, Linda Fagerström – fil dr och konst-historiker, Leo Gullbring – arkitekturskribent och projektledare för utställningen

Twingly bloggs?k

En vän sa en gång ”vi kanske helt enkelt inte kan bygga mänskligt längre”. Emellanåt är jag rädd att han har rätt. Trots arkitektkårens skicklighet och goda avsikter så tycks människor missnöjda.
Grovt generaliserande gillar folk – vilka nu de är–- det som byggdes fram till 1940-talet medan endast några är förtjusta i det som uppförts under senare hälften av 1900-talet. Lars Lavesson berättar att någon frågat honom ”varför bygger ni inte sådana där riktiga byggnader?”.

Hallå där ungdomar, var var ni den här debattkvällen? Medelåldern var hög, inget fel i det, men olika generationers frågor behövs.
Det behövs även fler öppna forum av det här slaget där en publik kan ställa frågor till en kunskapsrik panel.
Medan Leo Gullbring ville tala om visioner och visa bilder på storslagna byggnader runt om i världen ville publiken diskutera konkreta, lokala planer angående Kristallen och Sockerbruksområdet.
”Bilbao-effekt, är det vad vi vill ha?” undrar Marco Pusterla och syftar på Guggenheimmuseet som byggdes där och skapade en ”buzz” kring staden – en så kallad signaturbyggnad.
Han vill hellre fokusera på förnybarhet och hållbar arkitektur.
Linda Fagerström talar om plop-art, offentlig konst som ploppas ner utan förankring bland varken brukare eller befintlig miljö.
Hon menar att byggnader med motsvarande kvaliteter kan kallas för plop-arkitektur.
Jonas Olsson påpekar att möjligheterna att utföra det mer innovativa helt praktiskt är begränsade och arkitektur framstår sannerligen denna kväll som problemlösningarnas konst.

Jag tycker mig kunna skönja en attityd bland några av arkitekterna att Lundabor är missnöjda med allt som är nytt.
Jag tror de är missnöjda med allt som är fult.
En dam i publiken frågar hur materialen åldras och påpekar att flera glasfasader redan ser sjaskiga ut.
Pusterla säger att det inte måste vara glas eller akryl, det kan lika gärna vara sten, och nog skulle det vara spännande om fler nya byggnader var inspirerade av till exempel domkyrkans estetik och material.

Personen som efterfrågade riktiga byggnader hade sedan svårt att ange vad det är.
Kanske lever vi i en förvirrad tid, men det egensinniga står inte av nödvändighet i motsats till det traditionella.

Jenny Maria Nilsson
kultur@kvp.se