Dubbelagenten som lurade CIA - och dödade åtta
En träff med informatören som skulle leda dem till Usama bin Ladins närmaste man, Ayman al-Zawahiri.
Men han ledde dem någon annanstans.
Till deras egen död.
Till en av al-Qaidas största triumfer.
Upphetsningen var stor bland CIA-personalen på Base Chapman intill flygfältet i den afghanska staden Khost. Det var dagen före nyårsafton och ett viktigt möte skulle äga rum inom kort.
Så viktigt att CIA i förväg hade informerat Vita huset. CIA lovade återkomma så snart mötet var över.
Base Chapman är en av två baser som står under CIA:s direkta kontroll i Afghanistan. Den ligger bara cirka 15 kilometer från gränsen till Pakistan och det är härifrån som många av attackerna med de förarlösa flygplanen planeras och bestäms.
President Barack Obama har trappat upp den typen av anfall. Det är i bergstrakterna mellan Afghanistan och Pakistan som al-Qaidas ledare tros gömma sig.
Drömmen för Obama, drömmen för personalen på Base Chapman är att en av dessa attacker en dag ska ta livet av Usama bin Ladin. Eller hans närmaste man, Ayman al-Zawahiri.
Det var därför som dagen före nyårsafton var så speciell för CIA-agenterna på Base Chapman. De hoppades att de nått målet. Att jordaniern Humam Abu Mulal al-Balawi den dagen skulle ge dem information om var Ayman al-Zawahiri befann sig.
Ingen amerikan hade någonsin träffat al-Balawi. CIA har rutiner för hur sådana möten med informatörer ska gå till. En av standarskurserna på "The Farm" - CIA:s utbildningsanläggning i Virginia, heter just "High threat meeting".
Där lär sig eleverna under en tre veckor lång utbildning att arrangera möten med kontaktpersoner som kan vara farliga.
- Jag minns att de underströk detta kraftigt: "Det spelar ingen roll vad för slags information du kan få från en informatör, om det slutar med att du dör", berättar en CIA-källa för Newsweek.
Så det finns protokoll och regler. Som att informatören måste visiteras ordentligt. Eller att han bara tas emot av en eller två agenter:
- En sak som man aldrig får göra är att möta informatören med en hel kommitté, säger Robert Baer, före detta CIA-officer.
Men det är vad som verkar ha hänt på Base Chapman. Där fanns bland annat CIA-chefen på basen, en kvinna som inte blivit namngiven.
Men hon var en av CIA:s främsta experter på al-Qaida. Hon hade så att säga varit med från början, ingått i den lilla grupp som följt terrornätverket flera år före 11 september 2001.
Där fanns också en manlig CIA-agent som beskrivs som en av de främsta amerikanska experterna på al-Qaida.
Så de visste förstås. Visste att al-Qaida i det förflutna inte bara ägnat sig åt terrorattacker mot civila utan även sofistikerade, riktade angrepp.
Som mordet på den afghanska gerillaledaren Ahmed Shah Massoud, veteran från kriget mot Sovjet under 1980-talet.
Han dödades 9 september 2001, två dagar före terrorangreppet på USA. Attentatsmännen var två arabiska journalister med belgiskt medborgarskap. De hade gömt bomben i kameran. De var utsända av al-Qaida.
Ändå var det en större grupp CIA-agenter som stod och tittade på när den röda Toyota Corollan kom körande in på Base Chapman. Där inne satt den 32-årige jordanske läkaren Humam Abu Mulal al-Balawi.
Informatören, mannen som penetrerat al-Qaida.
Antagligen var det hans goda referenser som fick CIA att sänka garden. Referenser som CIA lärt sig lita på i kampen mot terrorismen: den jordanska säkerhetstjänsten.
Det var exempelvis information från jordanierna som ledde till att USA kunde spåra upp och döda Abu Musab al-Zarqawi i Irak 2006. al-Zarqawi låg bakom många av de värsta terrordåden där.
En av de jordanska officerarna var dessutom på plats på Base Chapman, Ali bin Zaid, en avlägsen släkting till Jordaniens kung Abdullah II. Det var han som skött kontakterna med informatören.
Den 32-årige läkaren Humam Abu Mulal al-Balawi föddes i Kuwait men familjen flyttade så småningom till Jordanien. Hans fru - turkiska Defne Bayrak - har i intervjuer beskrivit honom som en konservativ, muslimsk man som blev alltmer radikaliserad efter USA:s invasion av Irak 2003. Året efter började han blogga om jihad, det heliga kriget.
- Han skrev och skrev, berättar Bayrak. Han citerade verser ur koranen och talade om behovet av jihad.
Men han kände en viss frustration, enligt hustrun. Han längtade efter att få göra mer. Omsätta ord i handling.
al-Balawi greps av den jordanska säkerhetstjänsten i januari i fjol. Israels attack på Gaza hade gjort honom djupt upprörd och han anmälde sig som frivillig för att arbeta som läkare där.
- Vi trodde att han skulle hållas fängslad i månader, säger Bayrak.
I stället släpptes han efter tre dagar. Den jordanska säkerhetstjänsten säger inte mycket om vad som hände, men al-Balawis familj är övertygad om att de tvångsrekryterade honom som agent.
I mars for al-Balawi till Pakistan. Han berättade för familjen att han skulle vidareutbilda sig som läkare. I stället kom han i kontakt med al-Qaida och talibanrörelsen.
Han fortsatte hålla kontakt med den jordanska säkerhetstjänsten. Han sände regelbundet e-post och gav dem viktig information. Det kunde gälla geografiska platser där talibanerna hade utbildningsläger, det kunde gälla beskrivningar av amerikanska robotattacker och vad de lett till.
En underrättelsekälla säger till Washington Post att rapporterna innehöll detaljer som bara en liten grupp CIA-analytiker och terrorledarna själva kunde känna till. Bland informationen fanns "fotoliknande" bevis.
Kanske var al-Balawi hela tiden en agent åt al-Qaida som låtsades arbeta för jordanierna. Kanske han verkligen först jobbade för jordanierna, men sedan bytte sida. Där finns ännu inga svar.
Vi vet bara hur det slutade. Det är inte lätt att ta sig in på Base Chapman. Basen omges av en hög lermur som patrulleras av afghanska vakter. Där innanför finns ytterligare en mur, krönt av taggtråd. Den tredje spärren in till basen bemannas av amerikanska soldater.
- Jag blev förvarnad att inte stoppa eller söka igenom bilen när den anlände, berättar en av soldaterna för Sunday Times.
Så den röda Corollan som fört al-Balawi in från Pakistan körde rätt in i basen. Den stannade utanför en av de byggnader där förhör brukar äga rum. CIA-agenterna stod i närheten och väntade på sin gäst.
Dane Clark Paresi och Jeremy Wise, två amerikanska säkerhetsvakter, gick fram till bilen och al-Balawi steg ur.
Jordaniern hade ena handen i byxfickan och en av vakterna som gjorde sig beredd att visitera honom bad honom att ta handen ur fickan.
I stället hördes ett mekaniskt ljud, ett "klmmmp". Sedan small bomben som al-Balawi haft kring kroppen.
Explosionen dödade fem CIA-agenter, de två vakterna och den jordanska officeren Ali bin Zaid. CIA förlorade några av sina främsta experter på al-Qaida i eldklotet, däribland den kvinnliga chefen för basen.
Så Vita huset fick ingen information om al-Zawahiri den här dagen. I stället kom nyheten om den värsta förlusten för CIA sedan 1982, då sju CIA-agenter dödades av en bomb i Beirut.
- Detta är en enorm motgång för CIA, säger den svenske terrorexperten Magnus Ranstorp. Både prestigemässigt och på det personliga planet.
- Det är också ett katastrofalt misslyckande för CIA.
Ranstorp pekar bland annat på den dåliga visiteringen av al-Balawi. Han borde ha kollats redan vid inpassagen.
- Sedan borde de amerikanska och jordanska säkerhetstjänsterna ha haft bättre motfrågor innan mötet ägde rum. De kunde ha pressat informatören hårdare i förväg.
CIA har mycket riktigt fått ta emot en hel del kritik i USA efter självmordsattacken. Det fick CIA-chefen Leon Panetta att rycka in helgen och försvara sina agenter.
En CIA-källa sammanfattar svårigheterna så här för Newsweek:
- De personer som kan penetrera al-Qaida är själva jihadkämpar. Det är dem du behöver, även om du inte riktigt litar på dem. En ny Moder Teresa klarar inte av det.
Problemet är att CIA har så få sådana infiltratörer.
- Avsaknaden av inre kontakter inom al-Qaida har gjort CIA lite för desperata, lite för hungriga, säger Ranstorp.
Och därmed lite för slarviga. Något al-Qaida utnyttjade med dödlig precision under decenniets sista timmar.
Källor: Newsweek, Sunday Times, Washington Post
Av Mats Larsson
mats.larsson@expressen.se




