"Kvinnor vill vara extremt säkra innan de tackar ja"
Nu har hon fått utmärkelsen "Årets bråkigaste kvinna" av tidskriften Passion for business.
Bråkar kvinnor för lite? Är det därför så få kvinnor hamnar i företagens styrelser och får toppjobben?
Vi lät Jessica Löfström diskutera saken med två andra framgångsrika kvinnor: Lena Ag, tidigare Margot Wallströms presstaleskvinna, nu chef för Kvinna till Kvinna, och entreprenören Anna Carrfors Bråkenhielm.
JESSICA LÖFSTRÖM, 38
GÖR: vd för ExpanderaMera, första bemanningsföretaget i byggbranschen. FAMILJ:Fästman och Ludvig, 4 månader. BRINNER FÖR: Rättvisa.
LENA AG, 52
GÖR: Generalsekreterare för Kvinna till Kvinna, som verkar för fred och jämställdhet. FAMILJ:Tove, 14. BRINNER FÖR: Rättvisa och systerskap.
ANNA CARRFORS BRÅKENHIELM, 43
GÖR: Chef för bolaget Silverback, startade Passion for business. FAMILJ:Maken Tomas, Tilda, 6, Isak, 7.
BRINNER FÖR: Att få kvinnor att ta plats i näringslivet.
Om jag säger: ni kvinnor bråkar för lite, hörs för lite och vågar inte ta för er som männen. Vad säger ni?
ANNA: Min absolut största önskan är att kvinnor ska våga sätta ned foten, säga ifrån och våga bråka mer. Det är tyvärr så att när en kvinna i näringslivet vågar säga ifrån eller går sina egna vägar, så kallas hon bråkig mycket tidigare än män gör det. Medan männen anses vara envisa och visar framåtanda och handlingskraft. Jag tror att många kvinnor passar sig för att trava på.
JESSICA: Jag håller med. Jag tror att man som tjej är rädd och vill bli omtyckt som tjej, det ligger nog i våra gener att vilja bli omtyckt. Kvinnor vill inte sticka ut alltför mycket och man vill inte bli kallad för något i korridorerna. Oftast vet man vad som är rätt och fel, så jag önskar att fler kunde känna med magen och säga ifrån. Men de yngre tjejerna är tuffare än de äldre.
LENA: Jag vill haka på och säga att det är otroligt viktigt med förebilder. Det är så jättevanligt att man har olika valörer på orden. Som man är man envis och målmedveten. Kvinnor blir karriärmänniskor eller plågsamma... Men svenska kvinnor och män har, jämförelsevis, kommit relativt långt.
Vad är egentligen hindret för att fler kvinnor blir chefer och får plats i styrelserummen?
ANNA: Jag kan inte se några som helst praktiska hinder. Sedan finns det många andra traditionella hinder, som att män väljer sina likar; det är traditionellt fler män på operativa poster och i styrelser. När man söker folk är det fullt förståeligt att man går ut och letar folk efter sina egna referensramar. Och kvinnor är extremt noga med vad de tackar ja till - att de verkligen känner att de kan engagera sig, att de har tid och att de känner att de har full kontroll. De vågar inte göra något med vänsterhanden.
JESSICA: Män tackar nog ja för att de har större självförtroende. Det betyder inte att de är bättre, utan vågar nog skarva mer än kvinnor. Man väljer sådana som sig själv. När jag väljer tar jag duktiga kvinnor, inte män. Tyvärr finns det en gubbmaffia som stoppar i dag.
LENA: Vi har kvotering. Av män. Så är det i dag. Vi skulle anställa en person en gång. En otroligt kompetent kvinna intervjuades. När hon fick frågan om sina kunskaper i engelska, sa hon att "den är ju inte perfekt." Då höll jag på att svimma och sa, att "snälla du, du har ju bott i New York och varit gift på engelska." Kvinnor vill vara extremt säkra på att de är kvalificerade.
Det kan väl inte vara genetiskt?
ANNA: Nej, det är nog inte genetiskt.
JESSICA: Nej, men det är som samhället ser ut i dag. När jag pratar med yngre tjejer, ser jag att de är mycket, mycket tuffare än äldre tjejer. Och jag är betydligt tuffare än vad min mamma var. Det är en samhällsstruktur, som jag hoppas och tror kommer att luckras upp.
LENA: Jag tror att det är en social roll som vi kvinnor har.
Vilken enskild struktur skulle ni vilja skrota i företagsvärlden som är hinder för kvinnor?
JESSICA: Om det bara är män som sitter i styrelserna, så är det en struktur som jag skulle vilja ta bort.
ANNA: Och att det nästan bara är män som äger företag och är försäljningsdirektörer och att det bara är män som sitter på siffrorna - då får man skrota den strukturen. Det tar längre tid för tjejer att komma till toppen. Kvinnor kommer ganska snabbt upp till mellanchefsläget, sedan tar det ofta stopp.
Måste kvinnliga chefer vara minst lika bra, eller bättre än manliga chefer för att nå toppen?
ANNA: Helt klart måste kvinnliga chefer vara något bättre. Kvinnor tackar inte ja till en ansvarsfull post om det inte kan. Det är en fara. Kvinnliga ledare måste vara en aning mer riskbenägna och våga sälja in sig själva och våga ta ut svängarna.
JESSICA: Jag vill säga att de måste vara mycket bättre för att få jobbet.
LENA: Ja, men det som är tråkigt är att man inte ser till att ha en blandad ledningsgrupp. Det vore bra rent affärsmässigt och ur ett personalmässigt synsätt.
Skulle Sverige se annorlunda ut om fler kvinnor satt i styrelser och var toppchefer? I så fall hur?
ANNA: Det skulle vara en större mångfald, det skulle finnas fler och mer lönsamma företag. Kvinnor är bättre på lönsamhet. Kvinnor är bättre på att hålla i pengarna.
JESSICA: Ja, det är min erfarenhet också. Om jag tittar på våra konkurrenter så tjänar vi gräsligt mycket mer pengar än vad de gör. Jag håller i pengarna. När jag var ung och såg mina killkompisar starta företag - det första de gjorde var att ta ett lån och leasade värsta BMW:n och värsta telefonen. Det gör man inte som tjej.
LENA: Jag skulle vilja säga: skulle världen se annorlunda ut? Ja, för kvinnor har andra erfarenheter.
Hur gjorde du för att få i gång din egen karriär?
ANNA: Jag följde mina drömmar. Jag ville bli journalist och hade inte tillräckligt bra betyg för att komma in på Journalisthögskolan. Jag pluggade i Växjö och tjatade mig till ett jobb på Smålandsposten. Jag har aldrig haft någon som helst plan.
JESSICA: Jag har heller inte haft någon plan. Jag bara gör saker och så händer det massor av saker. Jag har alltid velat bli rik så att jag kan köpa en hästgård.
LENA: Det låter härligt att bli rik, men det blir man inte i mitt gebit. Jag har aldrig gjort någon karriärplanering. Däremot har jag alltid fått jobba med saker som jag tror på.
Vem är din kvinnliga förebild?
ANNA: Oprah Winfrey och CBS vice vd Nancy Tellem som är otroligt inspirerande.
JESSICA: Antonia Ax:son Johnson och Monica Lindstedt, som startade Hemfrid, och SEB:s vd Annika Falkengren.
LENA: När jag var ung var det Maria-Pia Boëthius som i Expressen skrev om misshandlade kvinnor och våldtäkter. Hon var en otrolig ikon.
Av Tommy Schönstedt
tommy.schonstedt@expressen.se
