Studien som ska ge svar på om mobilen är farlig

Twingly bloggsök

Nästan alla Sveriges 14-åringar, 96 procent, pratar i egen mobil.
När dagens 14-åringar föddes var de flesta av deras föräldrar onåbara när de åkte till jobbet, drog barnvagnen hemma i kvarteret eller reste på semester.
Bara 23 procent av svenskarna hade mobiltelefon 1995.
Hur klarade ni er? undrar nog många 14-åringar i dag.
Mobilerna blev självklara "nallar" i var och ens hand i slutet på 90-talet. Och sedan 2004 finns mer än ett abonnemang per svensk skalle.
Maria Feychting började använda mobil 1999, och ungefär samtidigt startade hon sin forskning om mobilernas hälsoeffekter.
I dag är hon professor i epidemiologi på Karolinska institutet och ledare för den svenska delen av Interphonestudien - den i särklass största studien om mobiler och cancerrisker som gjorts.
Studien har pågått i nästan tio år i 13 länder. 12 800 personer, varav 6 300 cancerpatienter, i åldrarna 20-69 år har intervjuats. Alltsammans har kostat över 220 miljoner kronor.
Syftet är att kartlägga eventuella kopplingar mellan mobilernas radiovågor och fyra typer av tumörer i huvudet: i hjärnan (gliom och meningiom), hörselnerv och öronspottkörtel.
För det är radiovågor vi talar om - vågor som brer ut sig med ljusets hastighet i luft. Mobilstrålning innebär att telefonerna skickar ut och tar emot radiovågor.
En del av dem studsar bort när de träffar våra kroppar, och en del tränger in i oss. I kroppen omvandlas vågornas energi till värme - detta är forskarna överens om.
Men vad innebär upphettningen?
Forskaren Dariusz Leszcynski på finska strålskyddsinstitutet har upptäckt att mänskliga celler som utsätts för strålningen börjar producera ett stresshormon, och därför krymper.
Och i Lund har ett forskarlag visat att strålningen redan efter två minuter orsakar ett läckage i hinnan som omger blodkärlen i hjärnan, detta på råttor. Och efter 50 dagars strålning börjar hjärncellerna att dö.
Å andra sidan: En ny tysk studie på cirka 5 000 barn, 8-17 år, visar att barnen inte påverkades alls av att utsättas för mobilstrålning i 24 timmar.

Fara eller inte fara? Det beror alltså på vem man frågar. Datainsamlingen till megastudien Interphone är klar sedan flera år - men de cirka 50 forskarna tvistar fortfarande om hur slutresultatet ska formuleras.
Professor Elisabeth Cardis, internationell samordnare, sa till den franska tidningen Le Monde i fjol att slutresultatet skulle komma i september förra året.
Men icke.
Dröjer publiceringen för att resultaten är så revolutionerande? En bomb för telekomindustrin?
Mobilförbud för barn?
I lördags publicerade tidningen The Daily Telegraph en artikel som slog fast att studien kommer att presentera bevis på att personer som pratar mycket i mobilen, och har gjort det länge, löper en högre risk än andra att utveckla hjärntumörer senare i livet.
Preliminära resultat visar på en "betydande höjd risk" för vissa typer av hjärntumörer för "personer som använt mobiltelefon i minst tio år".
Studien kommer att innehålla "uppmaningar till hälsovården", skriver The Telegraph.
KI-professor Maria Feychting som arbetar med studien är upprörd, minst sagt:
- Det är oetiskt och häpnadsväckande, att gå ut i pressen innan studien är färdiganalyserad, säger hon.
Cirka 70 procent av resultaten har publicerats som delstudier.
De spretar åt olika håll. Ett exempel: Forskare i Storbritannien har inte hittat någon koppling mellan mobilanvändning och hjärncancerformen gliom. Samtidigt visar resultat från Norden på en 40-procentig riskökning på samma sida av huvudet som man brukar hålla mobilen mot.
Den senare slutsatsen har kritiserats. Kan det handla om att cancerpatienter påverkas av att de vet var tumören uppstått, och "vill minnas" att det var där de höll mobilen?
Så vad vet man hittills?
- Det mesta tyder i dag på att strålningen från mobiltelefoner inte har något effekt på risken att få en tumör, säger Maria Feychting.
- Inget tyder på att mobilen medför några hälsorisker på kort sikt. På lång sikt, mer än tio år, har vi inte lika säkra data att utgå ifrån.

Megastudien har två problem som är bra att känna till när resultatet presenteras av WHO - förmodligen i december.
Det första är metoden. I stället för att följa personer under en längre tid har forskarna frågat cancerpatienter, och friska kontrollpersoner, om deras mobilvanor i en tillbakablickande studie.
Men vem minns hur många minuter om dagen man pratade i mobilen för 10 år sen? Och mot vilket öra han eller hon höll luren?
Många menar att de stora rapporteringsfelen stjälper slutresultatet.
Det andra är tiden. Tumörer växer långsamt, medan mobilerna slog igenom på 1990-talet. Nästan ingen i studien hade använt mobil så länge som 15 år.

2001 - då tre av fyra svenskar hade mobil - kom det första cancerlarmet. Ett tyskt forskarlag hittade en trefaldig ökning av ögoncancer hos personer som pratar mycket i mobil.
Men den rapporten bemöttes med misstro. Underlaget var för litet, 118 patienter, och slutsatsen vag: Att ögonvätskan suger åt sig strålning.
Sen dess har ingen kunnat bevisa att mobiler faktiskt orsakar cancer.
Men de studier som letts av Lennart Hardell, professor vid onkologiska kliniken vid Universitetssjukhuset i Örebro, avviker; de visar på betydligt större risker.
När han får sammanfatta sin forskning säger han så här:
- Risken att få en elakartad hjärntumör fördubblas efter tio års mobilanvändning. Börjar man använda mobil innan man fyllt tjugo är risken den femdubbla efter tio år, jämfört med en som inte använt mobil.
Hans forskning har väckt rabalder. Och i en granskning som svenska vetenskapsrådet gjorde 2004 fick Hardell kritik, bland annat för att inte ta metodologiska svårigheter på tillräckligt allvar.

Men nu hyllas hans insatser i USA. Tidskriften Journal of Clinical Oncology har gått igenom 23 studier om mobilstrålning och tumörrisker, som involverar 38 000 personer, och Hardells får högre betyg än de Interphonestudier som analyserats.
Interphone finansieras delvis av mobilindustrin, påpekar tidningen Los Angeles Times i en artikel 14 oktober, där "Dr Hardell" kallas mer fördomsfri.
Hardell vill dock inte skrämma någon:
- Risken att en rökare ska dö i lungcancer är 5 gånger större än att en mobilpratare ska få en hjärntumör, säger Lennart Hardell, som bara pratar i mobil när han reser.
Svara eller inte svara? Franska och amerikanska cancerforskare hävdar att barn inte bör använda mobil annat än i nödsituationer. Och finska myndigheter uppmanar barn att sms:a i stället för att ringa.
Vad säger då statens strålskyddsinstitut till Sveriges mobilpratande 14-åringar?
Lars Mjönes på SSI talar om "försiktighet".
- Vi har tre huvudråd. Använd handsfree. Håll mobilen en bit från kroppen. Ring när du har bra täckning.
- Det här är särskilt viktigt för barn och ungdomar som ska använda mobilen i så många år framåt.
- Men vi väntar med spänning på Interphonestudien, säger Lars Mjönes.

Professor Maria Feychting - som använder mobil - leder även en stor internationell studie där man undersökt mobilvanorna hos 500 barn 7-19 år som drabbats av hjärntumör, jämfört med cirka 1000 friska barn.
Resultatet väntas om ett år ungefär.
Tills dess kan man följa Maria Feychting enkla råd:
- Om man är orolig ska man använda handsfree.

Av Victoria Enqvist
victoria.enqvist@expressen.se