"Spelar golf med kryckor i bagen"

Ålder: 70 i november
Familj: Maken Sture Andersson, tio barn (biologiska och fosterbarn), många barnbarn.
Bor: Gård i Yttermalung om sommaren. Husvagn söderöver om vintern.
Husdjur: Katten Rambo, 14 år, bofast i Yttermalung.
Uppvuxen: Född i Norge, flyttade till Sverige i början av 60-talet.
Mamma var: Kokerska.
Pappa var: Rallare.
Utbildning: 6-årig grundskola plus
2 år på folkhögskola.
Karriär: Debuterade som författare 1972. EU-parlamentariker för folkpartiet 1999–2004, andre vice partiordförande 2001–2007. Ledande i kampanjen för ja-sidan i folkomröstningen om EU-medlemskap 1994 och i kampanjen för euron 2003.
Aktuell: Gör politisk comeback i valet till EU-parlamentet i juni. Kommer ut med sin 24:e bok nu, ”Lurad av laxen”.
Goda egenskaper: Rak, orädd, ärlig.
Sämre egenskaper: Otålig.
Gör vågen för: Freden i Europa.
Sågar: Gnällspikar.
Motto: Gör det nu!

– Nej, jag bryr mig inte längre på det viset. Däremot har jag en alldeles orimlig lust att få blanda mig i och det innebär nog att jag måste acceptera strålkastarna.
Du vill tillbaka till EU. Men när jag avskedsintervjuade dig för fem år sen sa du att dina år där hade varit din civila värnplikt. Vad är det som har fått dig att längta tillbaka, vad är det du inte kan vara utan i Bryssel?
– Jag kan nog vara utan Bryssel helt och hållet. Vad jag inte kan vara utan är att få vara med, jag drivs av lusten att delta, och det är förstås ganska förfärligt, rentav oanständigt, att jag gör det därför och att det inte är frågan om att jag offrar mig, för partiet eller organisationen eller mänskligheten.
Kände du redan när du slutade att du skulle vilja återvända?
– Nej, nej. Då hade jag så pass innerligt ont i min rygg. Har man ont dygnet runt, oavsett om man ligger eller sitter eller går eller står, och inte kan sova, så ont att man hamnar i rullstol, då blir man trött och gammal. Man har varken fysisk eller intellektuell kapacitet kvar.
Men hur mår du nu?
– Jag har haft en spinal stenos, det betyder att ryggradskanalen växer igen och nyper av nerverna. Jag blev opererad men sen hände något som gjorde att ryggraden vek sig och då fick jag stelopereras.
– Jag har lyckats komma tillbaka med hjälp av tre duktiga läkare, gympa, simning, cykling, promenader och en blå vilja. Det är jag stolt över.
Är du fullständigt bra igen?
– Det jag har kvar är att jag av och till tar ett snedsteg så att jag ser onykter ut och det kan förstås vara lite pinsamt.
– Jag kan göra allt utom att gå pilgrimsleden till Santiago di Compostela, som jag hade tänkt. Men jag klarar att spela golf, med kryckor i golfbagen, och dessutom är det väl inte mina ben som ska till parlamentet i Bryssel? Det är väl ändå mitt huvud?
Nå, om du nu blir inröstad den 7 juni, vad är det du kan tillföra EU-parlamentet, tror du?
– Lite praktisk och handfast kunskap och en förmåga, vilket ingen tilltror mig kanske, att bygga allianser. Jag lärde mig det förra gången, lärde mig detta och kompromissen som demokratins beslutsform.
– Jag lärde mig också hur man lyssnar, hur man bjuder på kaffe, hur man bygger upp informella men mycket effektiva arbetsgrupper – nätverk heter det förmodligen på modernt språk – och jag lärde mig hur man får igenom det man vill.
Som vad då?
– Till en början var det bara nordborna som förstod vitsen med en salmonellakontroll. Ingen annan tyckte att det var viktigt. Och jag fick frågan;: ”Men tvättar ni inte händerna i Sverige, madame Paulsen?”
Vad pratar ni för språk med varandra inom parlamentet, madame Paulsen?
– Vi pratar engelska. Vi har alla vår egen hopsnickrade engelska. Samlingsnamnet på detta vårt arbetsspråk är Common Bad English.
Nu har du berättat för mig allt det du redan kan, men vad nytt har du tänkt lära dig och åstadkomma?
– Det första jag ska göra är att ta upp efterlevnaden av befintlig lagstiftning av typen livsmedelssäkerhetslagstiftningen. Den har jag varit med och gjort, helt och hållet.
– Sen ska jag ändra EU-s jordbrukspolitik. Säger jag med ett gapflabb, därför att jag vet att det är en uppgift ungefär som att gräva ut Alperna med en tesked.
– Jag ska till jordbruksutskottet för att få till en annan syn på jordbruket och att beskriva den är så komplicerat att jag inte lyckats formulera det i några kraftiga, begripliga slagord ännu, Det handlar om att sluta cirklarna, att se skogs- och jordbruket inte bara som produktionsenheter utan som livets egna reningsverk.
– Jag kommer inte att kunna fixa detta, men jag kan börja med att försöka få in ett annat språkbruk. Jag kan inte göra en tunnel genom Alperna med min tesked, men jag kan göra rispor i berget.
Du var hos KG Bergström häromdagen och han ansatte dig om din kommande Bryssellön, 88 000 kronor i månaden.
– Det är absurt mycket, men jag är i alla fall lycklig för att jag denna vända får en fast och svenskbeskattad lön och inget därutöver. Förra gången kunde den som ville plocka ut runt 80 000 rent i reseersättning varje månad. Det ville inte jag ha och nu får vi betalt för exakt det vi lagt ut.
– Att lönen är så pass hög beror på att polackerna förut hade runt 20 000, svenskarna kring 50 000 och italienare, tyskar och spanjorer uppåt 130 000. Nu har alla samma.
Hur mycket tjänar du nu?
– Som pensionär tackade jag nej till EU-pension och har levt på 17 000 efter skatt i månaden. Sture och jag har inte den levnadsstilen att pengar är viktiga.
Din EU-lön förbleknar en smula i ljuset av skandalen kring Annika Falkengren. Men apropå kvinnor, ett upprop jag just signerat cirkulerar på internet. Bara män innehar de verkliga topposterna inom EU, nu ska fyra nya tunga positioner tillsättas, ingen kvinna är aktuell för någon av dem, men får uppropet en miljon underskrifter kan man genomdriva att en kvinna hamnar på åtminstone någon av dessa poster. Tänker du skriva under?
– Det är klart. Jag tycker principiellt att man ska gå på meriter, men jag tycker inte att några församlingar ska vara enkönade. En tredjedel bör vara av det andra könet, oavsett om det handlar om vård och omsorg eller bolagsstyrelser.
Utöver allt annat kommer din 24:de bok, Lurad av laxen, ut i dagarna. Vad upplyser du oss om i den?
– Bland annat om detta att det går åt 10 kilo vildfisk för att framställa 1 kilo odlad laxfilé. Du kan bli en lax, ät makrill, sill och strömming!
När du började bli känd för oss, då satt du där i köket i Yttermalung, omgiven av din enorma familj, den som krävde sex hembakade limpor om dagen. Nu utgörs hushållet bara av Sture och dig. Blev det tomt?
– Jag är antagligen knäpp, men jag har inga sådana problem. Det finns så fruktansvärt mycket spännande att göra. Och alla försvann ju inte på samma dag, det går liksom lite successivt.
Hur många barnbarn är du uppe i?
– Det vet man inte, det beror på hur man räknar. Så skriv många, du.
Om du hamnar i Bryssel nu, då blir du kvar i fem år, tills du fyllt 75. När tycker du att det skulle vara dags att sluta jobba, att släcka de där strålkastarna för gott?
– Under asken Yggdrasil sitter nornorna och spinner livets tråd, ”de skipa villkor, skifta livslotter, mäta ödet åt människors barn” står det i Völuspa.
– När de klipper av min tråd, slutar jag. Så det beslutet överlåter jag helt åt dem.

PS
Vi blir bjudna på morgonkaffe och bullar, som Sture varit och handlat, inne i den berömda husvagnen. Den är 12 kvadratmeter stor. De har själva fått ha synpunkter på inredningen. I standardvarianten finns ett sminkbord. På dess plats har Marit låtit placera en garderob. För vad katten ska jag med ett sminkbord till? fnyser hon.

Av Cecilia Hagen
cecilia.hagen@expressen.se