Fosshaugs nya kapitel - stjärnan i stor intervju

Per Fosshaug om...

...HOTEN INOM SVENSK IDROTT:
- Jäkligt trist. Och det är klart att jag drabbats själv genom åren av rubriker. Men jag valde att inte ta dem på så stort allvar. Jag menar, vem skulle vilja ge sig på en riksbuse som jag?

...SIG SJÄLV SOM PAPPA:
- (lång tystnad) Jag tillhör väl ändå de få pappor som både kan lämna och hämta barnen på dagis. Och kan ge dem mycket tid förutom det. Jag får se en del av mig själv växa upp - och det är makalöst. Men första tiden var jobbig. Båda hade kolik, jag är känslig för ljud, och... nä, det är ju tur att man glömmer snabbt.

...KLASSEN PÅ SVENSK BANDY?
- Det fanns en tid när vi bandyspelare snackade om alla hockeyspelare som jagade runt i världen efter sedelbuntar. "Så är inte vi", sa vi. Men nu är det precis så det blivit i bandyn också.

...MODELLEN MED EN ENDA SM-FINAL
Det är en fantastisk dag att uppleva. Men jag tycker systemet borde göras om. Allt annat hamnar helt i skymundan. Jag tror att sporten skulle må bättre av ett annat system med fler riktigt avgörande matcher.

- Hallå? Vi vill ha två till! HALLÅ! FEMTON VILL VI HA!
Tillberga IK:s anfallare Mattias Rydberg ler brett där ute på isen när han hör vrålet från läktaren på Sollentunavallen.
Matchen i allsvenskan är strax över, Rydberg har gjort tre mål - och Tillberga har krossat Helenelund med 13- 0.
- Vi vill ha femton? Nä, den hade jag aldrig hört förut, säger Mattias Rydberg en stund senare när han knyter av sig skridskorna i omklädningsrummet.
Mitt i rummet står Tillbergas tränare Per Fosshaug. Han håller en låg profil i den stimmiga omgivningen där det pratas lika mycket om segern som om tjejen som pussade Patrik Eidnert efter slutsignalen.
Hur är Fosshaug som tränare?
- Grymt bra, säger Mattias Rydberg.
Varför då?
- Han kan ju så jäkla mycket - och är väldigt bra på att lära ut det. Pelle gör oss alla bättre som spelare.

Fosshaug tränger sig ner på bänken en bit bort, gäspar till, och får en blick av Mattias Rydberg.
- Sen är det en sak till som är bra med Pelle.
Jaha?
- Han är väldigt lugn.
Hmm. Jag har bara tillbringat en eftermiddag i Per Fosshaugs närhet, men en sak börjar redan framstå som ganska glasklar: Alla mina förutfattade meningar om denne man kan mycket väl visa sig vara helt felaktiga.
                             * * *
Vi hinner bara kliva in i den mysiga lägenheten i den gamla längan av arbetarbostäder i centrala Västerås innan det brakar lös.
Till höger börjar lille Odd vråla. Eller om det är Vilde.
Till vänster svarar några sekunder senare lille Vilde. Eller om det är Odd.
Jag vet inte. Det är ju ändå tvillingar det handlar om.
- Oj då, säger pappa Fosshaug och börjar leta orsakerna till utbrotten.
Resultatet? Oklart. Ett par minuter senare lugnar hursomhelst allt ner sig.

Men om någon borde vara förberedd på aktiva och högljudda barn så är det väl egentligen Per Fosshaug. Går alla egenskaper i arv mellan far och barn så finns det onekligen risk för en del hyperaktivitet.
Fast det är egentligen först nu Per Fosshaug fått klart för sig egentligen vad han burit inom sig. Eller som han säger:
- Det är okej att vara en idiot - om man har adhd.
Fosshaug skrattar lätt och byter sittställning för femtielfte gången sedan vi satte oss ner vid köksbordet.
- Äh, men det var lite så det kändes att få diagnosen. Man kan inte skylla allt jag gjort på det, men det finns ändå en... ja, en förklaring till att det brann till.
Fosshaug tillhör den minimala skara svenskar som först vid 43 års ålder fått diagnosen adhd. Själv var han inte direkt överraskad, "nånstans har jag ju förstått det", och förmodligen inte hans närmaste omgivning heller.
Eller ni kvällstidningsläsare.

Ingen bandyspelare har varit mer omskriven de senaste 15 åren.
Ingen spelare har orsakat fler skandaler.
Få har spelat bättre bandy.
Eller som min kollega Johan Orrenius skrev förra året: Fosshaug är mer känd än sin egen sport.
När Fosshaug i våras meddelade att han lägger av som spelare var det ingen tvekan om att den allt mer anonyma bandysporten förlorat en av sina få spelar-ikoner.
- Det är klart bandyn behöver profiler. Speciellt nu med spelarflykten till Ryssland, men ni i medierna brukar ju vara rätt bra på att skapa profiler på egen hand, säger Fosshaug.
Tycker du att vi gjorde det med dig?
- Nä, nä. Jag har skapat mig själv.
Ungefär så där flyter samtalet på. Per Fosshaug är rolig, ärlig och fylld av väldigt mycket mer självinsikt än jag förväntade mig.
Han har ställt till med en jäkla massa skit. Men han tvekar inte heller att ta på sig sin del av ansvaret.
- Jag är nog en extrem late bloomer. Blev inte vuxen förrän jag var 35. Det tog väldigt lång tid innan jag lärde mig lyssna på andra.
Fosshaug river sig i skäggstubben och kikar in i rummet intill där nu de snart tvååriga tvillingarna leker snällt.
- Och pappa blev jag inte förrän vid 42. Men det kanske var lika bra det.
                                         * * *
Tillbaka på Sollentunavallen och den allsvenska matchen. Tillberga är löjligt överlägset, men det är också bara helt enligt ritningarna.

I våras åkte klubben ur elitserien. Till våren ska man tillbaka.
- Spelar vi som vi ska kommer vi inte att förlora en match i den här serien, säger tränare Fosshaug.
Hoppsan.
- Nä, men så är det. Okej, vi kanske möjligen kryssar i någon.
Vårt besök ger i alla fall Fosshaug rätt. Och när han sedan säger att veckans mest givande match ofta är den återkommande internmatchen på en av träningarna tror jag honom också.
Frågan är väl egentligen vad man ska tro om Fosshaug själv som tränare. Klart är att Tillberga IK tror stenhårt - Fosshaugs kontrakt på fem år (!) måste var ett av landets längsta.
- Det är perfekt. Jag gillar inte kortsiktiga lösningar, redan nu jobbar vi med ett spel som ska fungera fullt ut först i elitserien nästa år.
Saknar du inte att kunna påverka en match som spelare?
- Inte än. Och jag är ändå med och påverkar. Jag kan ju se mig själv i våra spelare när de gör saker som vi tränat, och det är bara en så jävla häftig känsla.
Om en av dina spelare får ett Fosshaug-spel - skäller du ut honom då?
- Nej.
Varför inte?
- Alltså, det funkar inte så. Vi har flera spelare i laget som är, tja, som jag. Som det kan brinna för. Men det löser man inte på isen, det gör man på andra sätt.
Har du snackat extra med dem?
- Självklart.
Vilket är ganska roligt när man tänker efter. Jag menar, att just Per Fosshaug kan vara den som m-i-n-s-k-a-r antalet raseriutbrott i svensk bandy är ju sannerligen en oväntad utveckling.
                                      * * *
Det har gått några dagar sedan Helenelundsmatchen. Det är kvällsträning i den lika fina som gigantiska ABB Arena i Västerås.
17.20 glider punktligt samtliga spelare in på isen. Sedan kommer Fosshaug.
- I dag kör vi internmatch. Det brukar alla gilla, säger han och drar sedan i gång lite uppvärmningsövningar.
Efter några minuter skrinnar han plötsligt tvärs över isen och stannar till framför mig och fotograf Suvad.
- Stannar ni en stund? Jag tänkte bjuda er på en liten grej.

Vi nickar, Fosshaug försvinner in i omklädningsrummet, och kommer ut iklädd - en domar-tröja.
Jag kan bara garva högt.
- Fick den inför premiär-en förra säsongen. Kul va?
Mycket. Och framför allt är det en helt ny bild av Per Fosshaug.

Av Tomas Pettersson
tomas.pettersson@expressen.se