När Hyland nästan blev Radio Nord-chef
Båten hette Bon Jour
och låg för ankar på internationellt vatten mellan Almagrundet och Nynäshamn. Dit kom hon stävande i början av 1961 efter en lång och äventyrlig seglats från Hamburg. Där ute i Östersjön den 8 mars 1961 startade så Radio Nord sina sändningar.
Stationen drevs av en finlands-svensk affärsman som hette Jack S Kotschack. Han satt bakom ett väldigt skrivbord på Kammakargatan i Stockholm och talade i en vit Kobra-telefon, inte sällan long distance med Dallas, Texas. Det var där pengarna fanns finansiärerna. Från början var Bon Jour bara en gammal tysk skonare, som hade överlevt kriget och var färdig att huggas upp. Nu med Kotschack vid rodret rustades hon snabbt upp till en modern radiostation som på mellanvåg 495 meter spelade låtarna som alla ville höra, men Sveriges Radio ignorerade. Programmen sammanställdes på land och lades i en vattentät behållare som sen kastades ner till Bon Jour från ett flygplan. Det var det allt byggde på att Radio Nord sände från internationellt vatten, utom räckhåll för svensk lag. För piratradio var det förstås, det största hotet mot Sverige sen andra världskriget. Reklamfinansierad dessutom, bland svenska monopolivrare det absolut värsta som fanns.
Jinglar som Broddman
, Broddman, Broddman , Certina tick-tack och Mamma, det höll! skar som rakknivar genom regeringskvarteren, Sveriges Radio skakade i sina grundvalar och bakom ett skrivbord något mindre än Jack Kotschacks satt kommunikationsminister Gösta Skoglund och undrade vad i all världen han skulle göra. Skärrade socialdemokratiska tidningar, bland dem Arbetet, rådde honom att skaffa störningssändare, medan stora LO slog fast att Radio Nord var ett hot mot hela demokratin. Men Expressen stod förstås på Radio Nords sida. I en kommentar den 10 juni 1961 kallade tidningen Arbetets rädsla för piratsändaren en smula löjlig och tillade: Andra världskrigets radiopropaganda klarade vi oss igenom utan skydd av störningssändare. Skvalmusiken från Östersjön torde kunna uthärdas med samma fördragsamhet .
Expressen kom att skriva spaltmil om Radio Nord och var också först med nyheten att Lennart Hyland övervägde att lämna Sveriges Radio och bli programchef för den nya stationen med en lön på 100 000 kronor om året en på den tiden svindlande summa. Uppgifterna kom från Expressens Arne Thorén i New York och var sanna. Ända tills Hyland någon dag senare krävde sådana garantier att Radio Nord tvingades dra sig ur uppgörelsen. I alla fall som Kotschack minns det i boken Radio Nord kommer tillbaka . Men eländet i etern bara fortsatte och inte blev det mindre när Radio Nord också började sända topplistor, som vecka för vecka röstades fram av lyssnarna. Först Topp 20 och snart också De 10 med bara svenska låtar. Stor succé givetvis, särskilt som alla listor trycktes och klistrades upp på stan. Och störst av alla blev Jay Epae med Putti Putti , en rocklåt med svängig Hawaii-gitarr som fanns med på listan 41 veckor i sträck.
Men inte ens en farsot
som Putti Putti varade för evigt. Den 5 maj 1961 i panikens tecken startade P 3, Sveriges Radios alldeles egen skvalkanal, det vill säga Melodiradion. Ett år senare den 29 mars 1962 trumfades piratradiolagen igenom i Sveriges riksdag. Varken demonstrationer eller protestlistor hjälpte. Några snabba pennstreck och hela Bon Jour blev kriminell med man och allt. Den 30 juni 1962 till ackompanjemang av Stick i väg, Jack med Monica Zetterlund försvann Radio Nord ur etern och kom aldrig mer tillbaka. Vilket visar att det var långt kvar till den frihet i etern som råder i dag. Och att Lennart Hyland visste vad han gjorde, när han till slut sa nej till mannen som under några korta månader skakade Sverige.
Av Sten Berglind
sten.berglind@expressen.se
Upp
Gå till förstasidan