Ständiga frågor

ANTONY GORMLEY och DAVID CHIPPERFIELD | Arcitecture for subjective experience | Kivik Art Centre, Svinaberga | Till och med 28/9.

Det är en riktig upplevelseskulptur som har skapats i den sinnligt uppfordrande naturen på Lilla Stenshuvud, där Kivik Art 08 denna helg öppnas. Rädsla, nyfikenhet, osäkerhet och eufori är känslor som väcks av min vandring genom verket.
Idén bakom Kivik Art Centre är att förena landskap, arkitektur, bildkonst och skulptur i en sublim enhet. I år har skulptören Antony Gormley och arkitekten David Chipperfield gjort en installation med titeln Architecture for subjective experience. Gormley och Chipperfield, som båda är Londonbaserade och internationellt eftertraktade inom sina domäner, har här för första gången format en gemensam arkitekturskulptur.
Den består av tre volymer om vardera 100 kubikmeter i betong. Och den ska upplevas i en rörelse, som i en personlig resa genom verket. En och en släpps besökarna in och man anländer då i ett slags halvt slutet förrum, kallat bunkern. Därifrån går en trappa upp till en öppen plattform, scenen. Här sker en direktkontakt med naturen, samtidigt som man själv exponeras utåt. Det sista momentet är en mödosam klättring genom en mörk trappa (rekommenderas ej för klaustrofober) som leder upp till ett 16 meter högt torn med magnifik utsikt över hela kustlandskapet. Rädsla, osäkerhet förbyts då i en känsla av kontroll, då man tillfälligt är ”on the top of the world”.

Antony Gormleys hela konstnärliga skapande kretsar kring dessa skiftande erfarenheter vi har med våra kroppar i rummet. När känner vi oss främmande i ett rum, när ger det trygghet? Hur upplever jag mig själv i rymden?
Denna sistnämna fråga utforskar Gormley i den skulptur han framställt specifikt för det så kallade Moderskeppet, en av Snøhettas paviljonger från förra årets Kivik Start. I ett rektangulärt rum, med glasväggar på kortsidorna, står en bräcklig, sårbar, naken människoskulptur helt konstruerad av små molekylliknande järnklot. Figuren liksom kurar
i den öppna boxen, tycks vara en främling som landat i detta landskap. På golvet ligger en mängd klot, som energipunkter i denna människas relationer till omvärlden. Skulpturen heter ”Standing Matter IX” och ingår i Gormleys serie Bodies in Space. En kropp som synes vara en tillfällig sammanslutning av molekyler, celler och tyngdkraft.

Hur passar denna gestalt in i den tingliga världens ordning, var börjar jag och var slutar du? Hur definierar människan sin närvaro på jorden? Detta är frågor som Gormley oavbrutet ställer sig och förmedlar i sin mångtydiga konst.

Theresa Benér
kultur@kvp.se